Så var det min tur att åka på detta viruset vi har levt med nästan hela det här året. Jag fick lätt feber och frossa som försvann ganska fort men som övergick i en enorm trötthet och en märklig värk och brännande känsla i benen, men också med en huvudvärk som inte är av denna värld. Nu har jag isolerat mig sedan en vecka tillbaka är fortfarande inte bra så jag jobbar så gott det går hemmifrån tar promenader när jag orkar. Var rädda om er det här är ett märkligt

I tisdags gick jag på höstledighet jag hade tänkt mig fem välbehövliga lediga dagar, men så igår så smög frossan sig på och senare lite feber. Men det är bara gilla läget och hålla mig mig hemma jag misstänker kanske covid-19 och hoppas på att knipa en tid för testning nästa vecka.

I samma veva så kom det nya rekommendationer jag fick ett sms om att nu är det jobba hemma i tre veckor vilket känns sådär. För mig det blev mycket tankar och funderingar eftersom mitt hälsoprojekt börjat komma igång med aktiviteter och målgruppen är just personer med psykisk ohälsa. Jag vet hur viktigt det är att att ha sådana här saker igång, kanske extra viktigt i dessa tider, för att bryta isolering mm. Nu har vi en pandemi och den måste vi göra allt för att komma ur men när jag blir frisk och krya så tänker jag försöka erbjuda promenader utomhus i mindre skala. 

Så den här ledigheten, där jag i helgen hade tänkt gå till kyrkogården tända ett ljus för de mina som inte finns kvar, så får jag ta det lugnt hemma. Men mina dagliga promenader kommer jag försöka ta för jag har två väl antigen ligga hemma på soffan under filten tycka synd om mig själv eller göra det bästa av situationen. 

En historia att skriva om ja jag har nog det och jag blir mer och mer sugen på att skriva boken 

” Vi hör vad du säger men du har fel.” Hur jag efter att suttit fast i över tio års tid som en svårt psykiskt sjuk patient lyckades vända livet till ett välmående liv igen. Kanske skulle jag skriva att de var de som hade fel, hade de bara lyssnat på mig sett mig som en person istället för en diagnos som skulle medicineras till varje pris så kanske jag hade sluppit förlora flera år av mitt liv.

Men framförallt så skulle jag vilja skriva en bok hur jag tillslut lyckades vända mitt liv. Hitta tillbaka till det jag aldrig riktigt släppte taget om och hur skönt det var att möta personer som helt plötsligt såg personen Carro, och den hjälp de gav mig på den här resan för att jag skulle orka göra jobbet med mig själv.

Men grovjobbet gjorde jag själv, det var ingen annan som gick mina ångestpromenader eller satt på balkongen när abstinensen och ångesten sprutade, när jag skulle lära mig hantera livet.
Men de fanns där, stöttade kom med råd, och det var ovärderligt. Det hade inte gått annars när jag lärde mig att ångest inte är sjukt eller farligt utan att det snarare är en del av livet. 

Så sen som i förra veckan på utbildningen fick jag höra att jag borde skriva en bok och föreläsa om min resa. Föreläst har jag ju redan fått äran att göra en gång på en konferens vilket var en upplevelse och något jag kan tänka mig att göra igen. Och att blogga här, som kändes läskigt i början, är riktigt roligt fortfarande, lite läskigt, men jag hoppas ni gillar vad ni läser.
Så jag kanske skulle ta tag i den där bokdrömmen jag haft länge och skriva boken ”Vi hör vad du säger men du har fel”. 

Är åter i Stockholm denna gången för utbildning en grundkurs utbildning i ACT jag egentligen skulle gått i våras men som blev inställd när covid-19 pandemin slog till.

För er som inte vet vad ACT är så är det en slags terapi form där man jobbar med mindfulness att på något sätt lära sig acceptera sina tankar och känslor. Den här utbildningen skulle jag som sagt gått i våras och som jag såg framemot att gå och nu äntligen var det dags. Jag var lite nervös i morse när vi skulle börja med att presentera oss de flesta var utbildade beteendevetare och hade jobbat på liknande sätt i sina yrken och så kom då lilla jag med min bakgrund en person med egen erfarenhet av psykisk ohälsa.

Men den där nervositeten försvann ganska omgående när jag förstod att jag lär mig av dem och de av mig. Men det var inte bara den biten det var det ju det där med olika övningar i mindfulness som man använder sig mycket av i ACT.

Var det något jag hade svårt för när jag var fast i min psykiska ohälsa så var det dessa mindfulness övningar man skulle vara med på oftast i grupp som gick ut på att fokusera på din andning och vara här och nu något som då bara gav mig mer ångest, och så nu när vi kom till första övningen så gav jag det en chans och jäklar vilken häftig känsla det var rena motsatsen till de upplevelser jag tidigare har haft av dessa övningar.

Ja hela första dagen har varit lite av en aha upplevelse och jag kan se hur lik denna metoden är med det jobbet jag gjort med mig själv den här utbildningen är något jag kommer ha stor nytta av för min egen del men även i mitt yrkesliv och mötet med andra människor.

Nu är det sista dagen i dag men jag ska försöka se till att jag får gå fortsättningskursen också för det här var spännande och jag vill lära mig mer.

När kursen är slut i eftermiddag så väntar en helg hemma hos min bror och familj innan jag tar tåget hem till Borås igen.

Oj vilken fin hösthelg det har varit här i Borås, jag gick på långledigt redan i torsdags och  startade den med ett glas bubbel på stan med en väninna. Man behöver det där få träffas prata om allt möjligt med vänner som står en nära särskilt när vardagarna oftast springer iväg, kanske extra viktigt i dessa tider att försöka ta sig tid till att träffas om än på ett säkert sätt.  Och med en trevlig start på helgen så gav jag mig ut på en löparrunda efter frukosten på fredagen och sedan har jag bara njutit av helgen hösten. Jag har höstfixat på min balkong tagit sköna höstpromenader hängt i köket och bakat både bröd och bullar.  

Dom där helgerna när man bara är är så sköna jag fick verkligen landa och ladda inför en fullspäckad vecka då jag ska upp till Stockholm igen för att gå en utbildning torsdag och fredag och efter det väntar lite tid med min bror och familj som bor i Stockholm. 

Ha det gott glöm inte att bara vara emellanåt njuta av det lilla.