Det är ju lite olika från år till år och beroende på vardagens situation ekonomiska förutsättningar och tid som vilken tid man kan ge/ lägga på julens alla olika förberedelser.
I år känner jag att jag har möjlighet att ge / lägga mycket energi på julen, men med åren känns julen för egen del mindre viktig, den fina känslan att kunna glädja andra har blivit allt viktigare i mitt liv .

I år ska jag och William fira våran första gemensamma jul, det känns väldigt speciellt och fint.
Det är även lite skillnad mellan olika länder hur mycket man firar julen och hur stor del som det religiösa spelar är ju också lite olika mellan olika kulturer och familjer eller personer.

Jag är mest glad över att ha William i mitt liv och julen spelar personl8gen en allt mindre roll.
Eftersom William har en mycket fin mobil och datorbutik i Töreboda vid namn ITS MOBIL kan jag även kombinera och maximera denna fina känsla, jag kan pynta för många samtidigt. Kanske glädja flera.

Jag är administratör för butiken på Facebook, det är jag mycket tacksam över.
Häromdagen blev jag även administratör för gruppen Tillsammans för Töreboda, som verkar för gemenskap och mot diskriminering.
Känns riktigt bra att det finns även här i Töreboda och på många andra ställen.
Det är verkligen en ära och fin möjlighet , att få vara admin passar mig jätte fint.

Med vänlig hälsning
Malin Jönsson och William

William –En riktig man

Sedan ca ett år tillbaks träffades jag och min man William. Det har blivit tydligare och tydligare och jag känner mig säkrare på att hur viktigt för mitt mående det har visat sig vara att man vill likadant från båda håll i en relation.

Förut lovades mycket från det andra hållet men hände aldrig då det närmade sig. Blev hela tiden besviken under många år. Ändå ställde jag alltid upp och hoppades att vi äntligen skulle samarbeta på riktigt.

Är nu riktigt nöjd att jag släppte det förhållandet och samtidigt  framför allt att jag hittade William. Tack för ”tidningstipset” , säger jag till min mamma.

I denna relation lever jag på riktigt och vågar göra det samtidigt.  Jag tror att jag stundtals tyvärr ville känna mindre i förra relationen, då det inte var så roliga känslor alltid.

Jag har alltid intresserat mig för nyheter och politik har jag också tyckt varit intressant.

Nu har jag även en bra anledning (William) att ta min egen personliga  ställning  när jag röstar nästa

gång.  Har också tyvärr märkt att starka högervindar  (tom nazistiska vindar) , blåser ganska kraftigt i

vårat samhälle på bekostnad av många. Jag har mycket  släkt i Malmö och bekanta i Danmark och Polen.

 När jag gick i skolan besökte vi bl.a. Auschwitz i Polen. Det var nog den viktigaste och mest känslosamma skolresan jag någonsin gjort, det kunde vara bra att alla som går i skolan får den möjligheten för märks att vissa fortfarande år

2021 inte kan sin historia. Eller vill blunda för den t.o.m. Detta blir nästintill omöjligt att göra efter en

sådan resa, så det är en mycket bra ekonomisk investering för skolor att göra.

Jag unnar alla en liknande fin, driven och empatisk man som min man William.

Har också tänkt att personer som har nära till sitt känsloregister kanske samtidigt lättare drabbas av sådant som drabbat mig i livet, mobbing , destruktiva relationer i relationer och med vänner. Man tappar tilliten till känslan av egenvärde. Vad man är bra på eftersom det sällan uppmuntrats eller uttalats.

Tack för att du finns i mitt liv William med allt och att du tror på hela mig.

/Malin

Förutom kärlek finns det mycket positivt att hämta i vardagslivet när olika kulturer möts. Sverige är bra, men inte fantastiskt. Jag tror , eller snarare vet, att svenskar har mycket att vinna på att ta / få inspiration från andra kulturer. Min pappa är chefstandläkare på 3 olika kliniker i Västra Götaland.

Pappa har många gånger talat om  det positiva i integration och har själv anställt många i sin personal från andra kulturer.

Det blir ett win-win.  När man har studerat till tandläkare( i detta fall), utomlands så finns det ett sätt att validera sin kunskap och samtidigt lära sig det svenska språket här i Sverige. Det är en kortare utbildning på omkring ett år. Till skillnad från att läsa om hela tandläkarutbildningen ( som är 5 år.)

Min pappa bodde som ung mestadels i Malmö. Vi har släkt och bekanta både i Danmark och Polen.

Min mammas pappa kommer ursprungligen ifrån Norrbotten Umeå, och har även lite samiskt påbrå.

Mamma och pappa tänker lite olika kring politik , en mer åt vänster och en mer åt höger eller mitten. Men de har samtidigt varit gifta i ca 40 år.

Pappa jobbar nu som verksamhetsutvecklare åt Göteborgs stad.

Mamma jobbar på pappas klinik i Töreboda, där båda bor under helgerna och vissa dagar i veckan.

Min ena syster är även hon gift med en syrisk man och de har dessutom två söner tillsammans. Båda jobbar och är väldigt flitigaoch drivna personer.

Samma gäller min man, han är väldigt driven, flitig och ansvarstagande. Han har som tidigare nämnt, en enskild firma och butik i Töreboda. Väldigt fin och prydlig mobil och databutik och har fina Google recensioner dessutom.

ITS MOBIL , heter firman/ butiken.

Själv har jag också märkt hur mycket man har at vinna på att komma från olika kulturer men samtidigt ha gemensamma mål, att Samarbeta på riktigt.

Mycket kan man inspireras och influeras av såsom musik, språk, diskutera filosofiska frågor, matlagning  och i vårt fall teknik.

Jag kan tyvärr även se på tex Facebook och på olika sociala medier se och uppleva ganska mycket missunnsamhet, ja tom hat rasism och eller diskriminering emellanåt.

Kan inte svenskar försöka vara lite mer positiva och tänka vi , gemenskap istället för  jag , jag och jag i det hade gilla faktiskt vunnit på. Vart tog det vardagliga samtalet vägen? Missunsamhet , avundsjuka och hat behövs verkligen inte skrivas ner. Det finns tyvärr oavsett.

Kanske har bytts ut mot sociala media, jag hoppas verkligen att det ändras till det bättre nu efter att läget med Corona pandemin , faktiskt är bättre.

/Malin Jönsson med min fina man

WILLIAM Gabrielsson

Något som jag uppmärksammat särskilt sedan coronapandemin startade , är hur stor plats sociala medier har tagit i våra liv, på gott och ont.  Folk höll sig mestadels inomhus.

Själv är jag lagd åt det mer neurotiska hållet, liksom min familj.

Det resulterade i att allt som jag brukade göra noggrant blev supernoggrant gjort, eftersom jag stundtals  inte visste hur jag skulle spendera min tid och eller annars lätta på mina oroliga takar och nervositet. Kändes bättre att röra på sig och att hålla ordning och fixa i lgh kom sig naturligt för mig i min vardag.

Forskning har visat att det  finns skillnader hur man påverkas av sociala medier mellan män och kvinnor.

Kvinnligt man  berörs mer känslomässigt.  Ångestkänslor , stresskänslor och egenkrav/press. Dras igång lättare, man jämför sig lätt.

Män kollar och jämför sig oftast mer objektivt . Har rakare kommunikation och släpper ut sin frustration på ett mer naturligt och på ett  för samhället mer respekterat sätt.

Vi  människor behöver varandra med närhet och sammanhang i vardagen.

Sociala medier har också särskilt under coronapandemin blivit extra viktigt för gamla människor och folk med mycket ångest .

Att ha en balans i sin konsumtion av sociala media  är särskilt viktigt om man har neurotiska drag och eller lider av någon form av ätstörningsproblematik.

Särskilt viktigt har ett respektfullt och empatiskt  bemötande blivit i kommentarsfälten på Facebooks och eller andra sociala medier i olika grupper och sidor eftersom kärlek och medkänsla föder samma och hat däremot ofta leder till ökat  hat.

Balans av mycket i livet ,  är viktigt , inte minst, på sociala medier.

Rasism , hat, diskriminering , mobbing, kränkningar är mycket viktigt att motverka i samhället och på sociala media.

Facebook och sociala media,  jobbar för detta, men det är en lång väg kvar. Något de flesta har märkt eller upplevt.

Tyvärr. ..

Ha en fin dag ÖNSKAR JAG  ALLA VARDAGS KÄMPAR!

/Malin Jönsson

Jag har länge funderat på att skriva en bok. Det är ett mycket tidskrävande och ganska omfattande arbete, det vet jag eftersom jag tidigare har försökt.

Den 25:e april i år fyllde jag 35 år.   Igår  blev jag även firad av min familj och William, vi var hos min syster i Skövde.

Jag fick en mycket fin present av min pappa, blev lite rörd över det jobb han lagt ner på att göra en bok av mina skrifter från 1177 Vårdguiden.

En person som jobbade med publicering av olika bloggar hos 1177 Vårdguiden hörde också av sig i veckan och frågade om något behövde uppdateras i artikeln om mig. Jag svarade att jag gärna vill ha det/ låta det var a som det är i den artikeln. Samtidigt som jag berättade att jag idag är medicinfri och har en fin relation med en man som stärker mig och visar stor respekt.

Samt att jag får möjlighet att komma till min rätt prestationsmässigt i vårat samarbete med hans företag ITS MOBIL. SAMMANFATTNINGSVIS jag är mycket glad, lycklig och tacksam för detta livshopp! Tack för att du är just du min fina man . ❤😊

Här är bilder på min bloggbok som min jag fått i present av min far. Livet och livsresan fortsätter härmed fast med bättre livsförutsättning och största hoppet någonsin. Är så tacksam.

Min diagnos är fortfarande oklart men mitt mående är bättre än någonsin. Och jag ska ju gå på just det enligt min läkare. Mående och symtom istället för att fokusera för mycket på just diagnosen som är ett verktyg för att kunna hjälpa vid dåligt/ sämre mående. Jag njuter av livet och mitt nya hopp tillsvidare. 😊🥰❤