En historia att skriva om ja jag har nog det och jag blir mer och mer sugen på att skriva boken
” Vi hör vad du säger men du har fel.” Hur jag efter att suttit fast i över tio års tid som en svårt psykiskt sjuk patient lyckades vända livet till ett välmående liv igen. Kanske skulle jag skriva att de var de som hade fel, hade de bara lyssnat på mig sett mig som en person istället för en diagnos som skulle medicineras till varje pris så kanske jag hade sluppit förlora flera år av mitt liv.
Men framförallt så skulle jag vilja skriva en bok hur jag tillslut lyckades vända mitt liv. Hitta tillbaka till det jag aldrig riktigt släppte taget om och hur skönt det var att möta personer som helt plötsligt såg personen Carro, och den hjälp de gav mig på den här resan för att jag skulle orka göra jobbet med mig själv.
Men grovjobbet gjorde jag själv, det var ingen annan som gick mina ångestpromenader eller satt på balkongen när abstinensen och ångesten sprutade, när jag skulle lära mig hantera livet.
Men de fanns där, stöttade kom med råd, och det var ovärderligt. Det hade inte gått annars när jag lärde mig att ångest inte är sjukt eller farligt utan att det snarare är en del av livet.
Så sen som i förra veckan på utbildningen fick jag höra att jag borde skriva en bok och föreläsa om min resa. Föreläst har jag ju redan fått äran att göra en gång på en konferens vilket var en upplevelse och något jag kan tänka mig att göra igen. Och att blogga här, som kändes läskigt i början, är riktigt roligt fortfarande, lite läskigt, men jag hoppas ni gillar vad ni läser.
Så jag kanske skulle ta tag i den där bokdrömmen jag haft länge och skriva boken ”Vi hör vad du säger men du har fel”.