Arbete
Hemma från Stockholm där jag varit för ett litet jobbuppdrag för mitt förra arbete som projektmedarbetare
i ett rekryterings projekt jag var anställd i fram tills i somras.
Hösten 2018 började jag en tjänst som projektmedarbetare i ett nytt rekryteringsprojekt som har drivits av Sveriges kommuner och regioner där Borås stad var en kommun som var med i detta projektet.
Ett projekt som i stora drag gått ut på att ta tillvara på yrkeskunskaper hos personer med psykisk ohälsa som stått utanför arbetslivet av olika anledningar.
Jag nappade på detta jobbet för att man sökte efter personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som skulle vara stöd för både arbetsgivare och personer med psykisk ohälsa som vi anställde via projektet till nya tjänster vi tagit fram.
Så detta jobbet tänkte jag borde passa mig perfekt dels utifrån mina utbildningar som undersköterska och fritidsledare och så bonusen min egna erfarenhet av psykisk ohälsa och den resan jag gjort med mig själv.
Det var ett rörigt projekt från början till slut, jag har aldrig mött så mycket okunskap och fördomar om oss som haft eller har en psykisk ohälsa som jag gjort under den här tiden.
Att psykiatrin har sett mig som en diagnos och en person som har fel är en sak deras jobb är ju att utreda vad som gör att en person inte mår bra. Men att i arbetslivet möta fördomar och attityder som att jag inte förstår eller inte kan arbeta som alla andra bara för att jag haft en psykisk ohälsa det trodde jag inte jag skulle behöva uppleva men ja där finns det mycket att jobba på.
Även om det var ett svårt projekt och jag flera gånger frågade mig om det var värt att jobba kvar i det så lärde jag mig otroligt mycket jag fick gå utbildningar så jag kan arbeta som jobbcoach om jag skulle vilja men framförallt så är jag mer säker än tidigare att det är just med att stötta människor med psykisk ohälsa jag vill arbeta med.
Att jag flera gånger under den här tiden frågade mig vad jag höll på med om det var värt det är för att jag är en stark person som inte kan hålla tyst och gärna tar diskussioner när jag möter dessa attityder och okunskap som finns om personer med psykisk ohälsa och arbetslivet.
Nu tog den tjänsten slut före sommaren och man valde att inte ta tillvara på mig och min kompetens, men min arbetsgivare som jag hade lovade stå för min anställning och lön fram tills nästa sommar om jag hittade mig ett nytt arbete.
Så i april började jag jakten på ett nytt jobb tog kontakt med nya och gamla kontakter och på det viset kom Face it together till och mitt nya arbete som verksamhetsansvarig.
Face it togehter är ett hälsofrämjande pilotprojekt för unga vuxna med psykisk ohälsa där vi riktar in oss på det friska med hjälp av olika aktiviteter men också vikten av att få komma ut och få den sociala biten av att få träffas i sammanhang som inte har med vården att göra där vi inte bryr oss om diagnoser eller ohälsan.
Hösten
Nu känns det att hösten är här fina soliga höstdagar varvas med regniga dagar och mörkret kommer sakta smygandes. Jag tycker hösten kan vara ganska mysig även om jag har lite svårt för den här mörka årstiden, men med hösten kommer lugnet på ett annat sätt än under sommaren.
Jag kryper gärna upp i soffan med en kopp te en bra bok och massa tända värmeljus när hösten kommer eller så ställer jag mig i köket och lagar någon god höstgryta som får stå på spisen och puttra i några timmar.
Men för att klara av den här mörka tiden och även nu under covid-19 pandemin så försöker jag röra på mig träna på Friskis och ta promenader försöker ta en promenad varje dag då brukar jag ofta passa på att fota lite naturbilder med mobilkameran.
Jag tror det är viktigt att hitta de där små knepen för att klara av mörkret men också för att ha en bra balans till vardagen som oftast bara går i ett.
Ha nu en fin höst helg🌾
Vad psykisk hälsa är för mig
När jag fick frågan att skriva ner något om vad psykisk hälsa är för mig så tänkte jag att det där är inte svårt men det var inte så lätt att skriva ner vad just psykisk hälsa är och betyder för mig, så vad är psykisk hälsa för mig?
Det här kanske låter konstigt men för mig är psykisk hälsa Livet att vara jag med allt vad det innebär.
Sommaren 2017 åkte jag på ensamresa till Kreta efter att under hela våren ha jobbat med mig själv på det inre mentala planet. En morgon tog jag en barfota promenad längst med stranden och fick se solen gå upp helt plötsligt när jag stod där på stranden så blev jag kär i livet på riktigt igen och inte bara det jag blev även kär i mig själv igen.
Glad att jag valde livet
Så glad att jag valde livet att jag tog chansen att våga be om hjälp när rätt person vid rätt tillfälle bara råkade finnas där. Som såg mellan raderna i ett inlägg jag skrev på Facebook när allt höll på att gå åt helvete den där julen 2016 när öppenvården svek och psykiatrin svek helt.
Men där och då dök det upp någon som åter såg mig. Visserligen började det med att jag fick höra att jag var ett pucko men med de orden att någon såg fanns där så började en resa jag nu skördar frukterna av nämligen det livet jag har idag.
Men det var inte lätt det krävdes av mig att visa att jag nu var redo för att göra jobbet som krävdes för att jag skulle få den hjälpen som personen var villig att ge mig.
Nu fyra år senare så ser jag hur mycket jag lärt mig om mig själv och hur långt jag kommit på ganska kort tid jag.
Idag har jag mina verktyg men jag har också bytt ut mediciner mot träning, kost, promenader och lärt mig vikten av återhämtning och en bra balans.
Även om det ibland är lite extra svårt att plocka fram det där när tankar och känslor tar över.
Men utan det jag lärt mig om mig själv hade jag aldrig fixat de där stunderna.
Jag har ett liv idag och det är jag rädd om och idag efter en bra dag på jobbet så hoppade jag i löparskorna och drog ut på en lätt löparrunda som avslutades på en bänk nere vid vattnet.
Jag har idag inte så mycket kontakt med den vän och mentor som den här personen kom att bli för mig. Men då och då springer vi på varandra eller hörs.
Ja läser du detta så det blev rätt bra tillslut.
Livet en känslomässig berg och dalbana!
I bland är livet lite som en känslomässig berg och dalbana så har det varit för mig den senaste tiden, det är dock inte alltid lätt att sitta still och bara åka med.
Men kanske var det trots allt bara det gamla som drog sig tillbaka för att låta det nya ta vid och då kom alla mina känslor rädslor tvivel fram på en och samma gång.
I veckan tog sa jag med blandade känslor muntligt upp min sjukersättning på halv tid ganska exakt elva år efter att jag blev förpassad till ett liv som sjukpensionär.
De senaste fem åren har gått i en rasande fart men nu står jag här med livet tillbaka och jag släpper det inte jag är inte beredd att ge upp det.
Trycka på stopp
Jag vill egentligen bara titta in och önska er en fin helg påminna om att det är okey att inte alltid vara okey att inte alltid vara på topp. I veckan behövde jag trycka på stopp jag tog några semesterdagar och har varit lite extra snäll mot mig själv då det varit mycket ett tag och jag har varit trött. I bland behöver man pausa och ta hand om sig själv.
Ha nu en skön helg
