Balansbloggare: Carolina Karlsson2022-02-15T12:46:34+00:00

Allting har ett slut

Allting har ett slut så också min tid som balansbloggare nu är det dags, dags att ställa sig åt sidan släppa fram nya Balansbloggare som även de ska få samma chans att dela med sig av sina historier sina erfarenheter av psykisk hälsa eller psykisk ohälsa.

Det har varit otroligt roligt att få vara en del av Balansbloggarna och jag hoppas att jag har inspirerat gett hopp visat att det omöjliga faktiskt är möjligt. 

Jag gick gick från psykisk ohälsa till psykisk hälsa och lever idag ett liv långt ifrån det jag var dömd att leva från diagnosernas och medicinernas värld till ett hälsosamt liv med arbetet. Den resan har ni fått ta del av i mina inlägg och jag kommer fortsätta dela med mig av min resa för jag har förstått att jag inspirerar har en historia som berör och bör delas för att inge andra hopp och inspiration. Kanske kan jag på det sättet även få de som möter oss som på något sätt någon gång i livet drabbats av psykisk ohälsa att våga tänka nytt se personen bakom diagnoserna och ohälsan för oavsett diagnoser eller ej så finns där en människa bakom allt det en som bara vill bli sedd för precis den den är.

Innan jag tackar för mig så skickar jag ut en liten efterlysning om det är någon som har tips idéer på vart jag kan vända mig om jag vill förverkliga mina drömmar på att skriva en bok om min resa  som jag så länge tänkt att jag vill göra. Har ni tips idéer kontakta Johanna på Balans riks så har hon mina kontaktuppgifter.

Bara för att jag nu slutar här så kommer jag fortsätta blogga nu på en ny plattform https://carroresan.wordpress.com/ 

Den bloggen är helt nystartad så ha överseende jag kommer försöka avsluta min blogg jag haft ett tag på en annan plattform och satsa på den nya.

Ha det nu gott så säger jag tack och hej för nu så ses vi kanske någon gång någon stans.

februari 15th, 2022|

När pmdsn slår till som en ren käftsmäll

Som från ingenstans slår den till min pmds ungefär en vecka före pms som en käftsmäll från ingenstans kommer den. Ibland är jag beredd Ibland känner jag av att nu är den på gång och Ibland bara den kommer som om du får en käftsmäll rakt i ansiktet. Det är då jag helst vill krypa ur mig själv stå vid sidan om och titta på medans den kör sitt race. Första dagen är oftast värst jag blir extremt trött känslig och kan gråta för ingenting. Igår slog den till på min lediga dag av alla dagar då kom den och visade sig fick ett ansikte och det enda jag då ville ha var en semla en kopp te lite punchpraliner och en kram. 

Men istället för att låta den ta över helt så fick jag ta kommandot över den det blev en långpromenad till stan. Fixade lite ärenden för att sedan ta bussen hem fixa lite bananplättar med lite gott till. Efter det så blev det en eftermiddag på soffan nöjd över att jag kom ut och inte lät den ta över helt den där pmdsn.
Min pmds är något jag mer och mer lärt mig hantera visst den är skit jobbig när den slår till men på något sätt är det bara försöka åka med. Men det fanns en tid när jag undrade vad som höll på att hända och fattade ingenting antagligen har jag levt med detta i flera år men först senare fattat vad det handlat om varje gång den kommer. 

Nu tänker säkert en del vet hon inte att det finns hjälp att få mot det? Jo det vet jag och jag har sökt fått hjälp i form av hormonella preventivmedel  jag kände ganska direkt att det inte funkade med det preparatet och valde jag att sluta för biverkningaravdet gav mig ren och skär ångest. Jag vet också att det finns ett SSRI läkemedel man kan ta men efter alla åren inom psykiatrin när jag var som ett vandrande apotek så är det inte aktuellt finns inte på världskartan.  Jag är extremt biverknings känslig extra vaksam vad gäller biverkningar då det var det enda alla de 70 olika läkemedel gav mig som jag fick prova i olika kombinationer under åren jag satt fast i psykiatrin. 

Så jag tar helt enkelt fighten med pmdsn är lite extra snäll mot mig själv den veckan till pmsn slår till som är rena fröjden efter veckan när jag helst av allt bara vill stå bredvid och titta på. 

Önskar er som kikar in på bloggen en fin helg 🌸

januari 27th, 2022|

Våga vara en inspiratör en som ger hopp

I förra veckan delade jag med mig i ett näteverksforum om när jag 2005 klev innanför dörren till psykiatrins diagnosernas och medicinernas värld. Hur jag blev en välkänd svårt sjuk patient inom vuxenpsykiatrin som mer eller mindre ansågs aldrig skulle kunna bli frisk. Hur jag dömdes till ett liv som sjukpensionär och senare att jag skulle leva resten av mitt liv på psykiatriskt gruppboende. Hur medicinerna med biverkningar och diagnoser och ett liv som svårt psykisk sjuk blev min vardag under många år. Men hur bra det blev när jag mötte rätt personer när jag mötte de som såg mig personen bakom allt det där psykiatrin hade dömt mig till och hur jag tillslut kunde stänga dörren till den där världen jag klev in i den där vintern 2005. 

Det jag inte hade räknat med efter det inlägget var hur mycket respons jag skulle få hur mycket meddelande som skulle strömma in. 

Det blev lite som en våg av känslor jag hade svårt att ta till mig svårt att ta in att jag har en historia som berör men som också ger inspiration och hopp. Kanske börjar jag förstå att den resan jag gjort behöver delas med sig av inte bara till de som kämpar själv utan också till de som i sitt yrke eller på annat sätt möter personer med psykisk ohälsa. Visa att det går visa att ibland kanske det är bättre att skita I diagnoserna och se lyssna på personen möta den precis där den är. 

Det där inlägget jag skrev som blev så stor respons på plockade jag bort för det blev så känslosamt då jag inte alls var beredd på den stora responsen kanske ångrar jag det lite kanske lägger jag upp det igen nu när jag vet hur just det forumet fungerar och när jag är bättre förberedd på vad som kan komma  i spåren av ett sådant inlägg.

Men kanske är det inte vanligt att gå från att vara utdömd och hitta en väg ett liv utanför det igen. 

januari 21st, 2022|

Stanna upp andas och bara vara

Så är det jul igen och snart väntar ett nytt blankt år att forma precis som du själv vill ha det. För första gången på många många år känner jag ett lugn inför julen inför att nytt år väntar jag är på något sätt hemma I mig själv. Jag njuter av julpyntat hem njuter av att veta att jag har ett spännande jobb som väntar på mig där i början av nästa år. Men innan nya året tar vid ska njuta av en jul utan den jul ångest som legat där som ett tungt märkt moln under flera jular.
Jag vill önska er som kikar in här på balansbloggen en god jul ett gott nytt år 🌟

Vi ses här nästa år igen hoppas jag 😊
Glöm inte en dag i taget ett steg i taget stanna upp andas och bara vara.

december 22nd, 2021|

Bättre julklapp kunde jag inte få!

Njuter av ledighet eller ska jag säga arbetslöshet nä jag väljer ledighet för livet som arbetslös blir bara två månader lång. I mitten av november tackade jag Ja till en tillsvidareanställning som aktiveringspedagog inom socialpsykiatrin här i Borås. En ny verksamhet med två aktiveringspedagoger som ska jobba mor vuxna med psykisk ohälsa på liknande sätt som jag gjorde med mitt hälsoprojekt som avslutades i oktober. Så glad för detta så sedan dess så njuter jag av att ta hand om mig själv landar bygger mig stark inifrån och ut. 

Tänk resan har varit lång närmare 17 år har jag kämpat och kämpat tur jag inte hade en aning om vilken resa jag skulle behöva ta mig igenom när jag vid den här tiden för 17 år sedan totalt klappade ihop både fysiskt psykiskt där både jag och mitt hem var rena misären. Många gånger ville jag ge upp vården dömde ut mig som en person som var så svårt psykiskt sjuk att jag aldrig skulle bli frisk jag skulle behöva leva mitt liv som sjukpensionär på ett psykiatriboende för jag behövde tillgång till personal dygnet runt. 

Men jag ville annat jag visste hela tiden det var dom som hade fel och inte tvärtom jag släppte aldrig taget om det där som kallas för livet. På något sätt så har jag känt ett otroligt lugn sedan jag tackade ja till denna dröm tjänst som jag ser den som. Resan hit var som jag delat med mig allt annat än enkel men så värd det och jag är så glad för de som såg mig bakom det sjuka såg att det fanns något där att hjälpa mig plocka fram men oavsett hur mycket stöd och hur värdefullt det var så var det jag som gjorde jobbet med kloka vänner och personer som stöd. Bättre julklapp än att lugnet lagt sig och att jag är hemma igen på så många sätt kunde jag inte fått, min resan fortsätter. Får jag så fortsätter dela med mig här ett tag till  för Balans och en dag skulle jag inte bara vilja dela med mig i blogg utan skriva en bok så om någon har lite tips råd hur jag kan gå vidare med den tanken så dela gärna med er. 

Glöm nu inte alla kan mer än man tror det går att hitta sina vägar för att nå dem men man måste vara beredd att göra jobbet som krävs ingen kan göra det åt någon annan men man kan få stöd hjälp för att göra jobbet.

 

Ha en fin helg och Lucia så hörs vi snart igen själv ska jag  njuta av en långhelg i Stockholm hos min familj som bor där. 

december 10th, 2021|

Advent 🌟

Så var advent jag vet inte hur ni är men den här tiden på året är inte min tid, men just advent gillar jag att få göra adventsfint hemma. Få gå omkring hemma pynta med ljus hyacinter och adventsljusstakar i fönstren, känna doften av nybakade pepparkakor där jag gjort degen själv efter mormors recept på pepparkaksdeg 🌟

Det är som att lugnet lägger sig när denna tiden kommer så har det inte alltid varit det fanns en tid när den här tiden var allt annat än lugn och mysig är så glad att jag är där jag är idag så jag verkligen får njuta av advent som jag alltid tyckt varit en mysig tid 🕯🌟

 

Nu önskar jag er en mysig första advent 🌟🕯👍

 

november 28th, 2021|
Korta fakta

Namn:
CAROLINA KARLSSON
Ålder:
42
Bor:
Borås
Aktuell med:
Jag kommer blogga om min vardag mitt liv från högt till lågt och allt där emellan.
Fortsätt följ Carolina här:
https://carroresan.wordpress.com/

Det är vi som är Balansbloggarna
Ansök om medlemskap
Till toppen