Balansbloggare: Carolina Karlsson2020-08-25T07:31:38+00:00

Hur svårt kan det vara

Hur svårt kan det vara det var rubriken för en konferens om förändringsvanor jag våren 2018 fick äran att berätta hur jag vände och hittade nya vägar att gå på som gjorde att jag tillslut kunde stänga dörren till psykiatrin och till diagnoserna.

Det var en häftig känsla att stå inför sjuksköterskor arbetsterapeuter och fysioterapeuter som arbetar inom psykiatrin och berätta hur jag hade gjort för att kunna lämna det bakom mig.

Nu har jag under hela hösten delat med mig av min vardag. Men också hur jag hittade mig själv och kunde stänga de där dörrarna jag under många år nog aldrig trodde skulle gå att öppna och ta mig igenom. Jag har under de här senaste fyra åren lärt mig mer om mig själv än vad jag någonsin gjort tidigare för mig blev en avstängd sorg av en älska mamma till psykiatriska diagnoser.

Till följd av det tog mitt liv en helt annan väg under många år nu har jag hittat tillbaka till mycket av det jag under alla år saknade som ett eget hem, träning på Friskis, matlagningen.  Jag kan stå timmar i köket laga mat och baka. Jag är tillbaka halvtid i arbetslivet igen arbetar med att försöka stötta hjälpa personer med psykisk ohälsa vilket jag ville göra redan innan jag fastnade i psykiatrin.

Så här några år efter jag börjar få distans till den tiden så tror jag ändå att det var bra att det en gång i tiden tog stopp sedan finns det saker på vägen som borde gjorts annorlunda framförallt borde man ha satt sig ner skapat förtroende och lyssnat på mig. 

Jag valde aldrig att bli sjuk och kanske heller inte att bli frisk jag tror inte det är något som man kan välja men däremot kan du välja hur du vill hantera ditt liv oavsett diagnoser eller ej jag orkade inte under många år men när jag väl var redo så var jag verkligen redo annars hade det aldrig gått.

Ta hand om

november 24th, 2020|

Allt blir bra!

Allt blir bra tillslut lite så får man nog försöka tänka även om det inte alltid är lätt.
Vi är inne i mörka november och så mitt uppe i den här coronapandemin allt känns upp och ner inget är som det brukar vara. Och när allt är lite upp och ner kan det lätt göra att man tappar bort sig lite grann, jag har varit så trött och känt mig nere den här veckan.
Jag tröstar mig med att det är jag nog inte ensam om just nu att känna så alla är vi trötta på den här pandemin och känner oro över vad som händer.

Jag har tillåtit mig att vara trött i veckan legat på soffan och kollat på Netflix som jag testar nu en månad och där upptäckte jag serien Bron så den här jag nästan sträckkollat på så fort jag har slutat jobbet.  Har även försökt hålla mina rutiner med promenader för de gör så mycket gott för mig så även  i regn har jag gett mig ut en sväng. Men idag tittade solen fram en stund så då passade jag på att ta en promenad medans den var framme det gör så mycket med lite sol ☀️  

Ha en fin helg och glöm inte Allt blir bra tillslut 🌟

november 19th, 2020|

Mitt i pandemin glömmer vi något som är minst lika viktigt

Vi matas nu ständigt i tidningar på Tv:n i nyheterna men kanske framförallt i sociala medier om pandemin som råder och alla restriktioner som följer med den. Självklart ska vi följa dessa råd inget snack om den saken men att ständigt överallt matas med allt om detta känns ibland som att vi då glömmer något som är minst lika viktigt och lika farligt som det här viruset, och det är hur människor mår och reagera psykiskt av denna pandemi. 

Jag låg själv i covid-19 förra veckan jag hade tur och kom lindrigt undan med ont i lungorna att maten smakade metall, värk i kroppen och en enorm trötthet men det som var värst för mig var inte de kroppsliga symptomen utan det var de mentala och psykiska symptomen. Det var de som tog hårdast något jag märkte först när jag börjat återhämta mig det här att tvingas vara i ofrivillig isolering det gör något med en och för mig som har den bakgrunden jag har så tog det extra hårt just psykiskt och mentalt. Att samtidigt ligga hemma scrolla på mobilen samtidigt som Tv:n står på och matas av allt detta hur bra är det egentligen kan man ju fråga sig?

Jag påverkades mycket av det plus hur ensam jag kände mig hur svårt det var att be om hjälp med handling att helt plötsligt bli beroende av att andra skulle hjälpa mig med det. Jag märkte också hur tyst det blev och vilka som finns där även i dessa stunder lite samma som när jag var i mitt psykiska illabefinnande när vänner försvann, ja det var en konstig vecka jag är bra på att vara själv men inget vidare på att vara ensam. Jag tänkte också mycket på hur vi använder oss av sociala medier i den här pandemin, för min del känns det som en del tar på sig rollen som coronapoliser de delar allt flera gånger dagligen att följ nu alla råd till punkt och pricka för annars så… ja man kan nästan se de stå där på andra sidan skärmen med pekpinnen. 

Jag säger inte att vi inte ska ta detta på allvar detta farliga virus men ibland kanske man ska tänka till vad man delar hur ofta man delar för det finns många som mår psykiskt dåligt och som säkert mår ännu sämre av att ständigt matas med all den här informationen. Jag vill tro att alla vill väl jag vill också tro att de allra flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar i den här pandemin.

Många tvingas jobba hemma dessutom och vi råds att inte umgås med mer än de vi bor tillsammans med och då kan sociala medier vara lite skönt att ta till, men att då ständigt matas av allt som har med pandemin att göra kan också skada.  Så  jag vill bara säga dela ja visst men gör det med måtta och tänk på hur det delas och det viktigaste nu i dessa tider om ni har vänner, kollegor eller någon i familjen som bor själva och som nu i dessa tider kanske bli ännu mer ensamma ring slå dem en signal fråga hur de mår märkvärdigare eller svårare behöver det inte vara och gör det hellre en gång för mycket än ingen gång alls. För min del vände min vecka mina jobbiga tankar med att en kollega till mig ringde och sa att jag var saknad och behövdes på jobbet vilket gjorde att jag fick en bra start på min vecka efter att ha legat hemma i karantän  med covid-19. 

november 12th, 2020|

Covid-19 

Så var det min tur att åka på detta viruset vi har levt med nästan hela det här året. Jag fick lätt feber och frossa som försvann ganska fort men som övergick i en enorm trötthet och en märklig värk och brännande känsla i benen, men också med en huvudvärk som inte är av denna värld. Nu har jag isolerat mig sedan en vecka tillbaka är fortfarande inte bra så jag jobbar så gott det går hemmifrån tar promenader när jag orkar. Var rädda om er det här är ett märkligt

november 6th, 2020|

Covid-19 

Så var det min tur att åka på detta viruset vi har levt med nästan hela det här året. Jag fick lätt feber och frossa som försvann ganska fort men som övergick i en enorm trötthet och en märklig värk och brännande känsla i benen, men också med en huvudvärk som inte är av denna värld. Nu har jag isolerat mig sedan en vecka tillbaka är fortfarande inte bra så jag jobbar så gott det går hemmifrån tar promenader när jag orkar. Var rädda om er det här är ett märkligt

november 6th, 2020|

Alla helgonsdag 🌟

 

Alla helgonsdag en tid för reflektion och tänka på de som inte längre finns bland oss en fin dag kan jag tycka. Jag tänker lite extra på mina två förebilder min älskade mamma och mormor så tänder ljus här hemma för dem idag💖🌟.

oktober 31st, 2020|
Korta fakta

Namn:
CAROLINA KARLSSON
Ålder:
42
Bor:
Borås
Aktuell med:
I min blogg kommer man få följa min vardag  hur jag lever ett liv med psykisk hälsa. Man kommer också få ta del av mitt nya arbete där jag ska få förmånen att starta upp ett hälsofrämjande pilotprojekt i höst för personer med psykisk ohälsa.

 

Det är vi som är Balansbloggarna
Ansök om medlemskap
Till toppen