Balansbloggare: Tommy Ikonen2021-03-02T08:56:31+00:00

Argh! Varför blir det så? Jag vet ju bättre! 

Idag kom lite payback för senaste dagarnas dåliga taktik. Jag har fastnat i tankebanor som cirklar kring allt jag borde hinna och orka. Varför gör jag så när jag vet att det inte ger något? Jag känner mig korkad och som en masochist.

Jag har ett skrivprojekt som jag verkligen brinner för och vill komma framåt med. Egentligen har jag flera skrivprojekt i olika former men har lyckats vara duktig i att släppa taget om det som inte finns plats för just nu. Det fick mig att må sämre när jag inte klarade att hålla fokus och deadlines eller ens kommunicera med klasser och lärare live genom zoom.

Jag är lite glad i alla fall att jag kallar det ”vara duktig och släppa taget om” istället för att såga mig själv nedanför fotknölarna och hata att jag inte har samma kapacitet som förr. Några verktyg har nog satt sig ändå… 🙂

Jag har kvar alla projekt och mål men nu gör jag allt i min egen takt och har tillgång till studiematerial. Däremot får jag klara mig utan den feedback man får genom att delta i tidsbestämda kurser. Så är det. Jag får anpassa till min nuvarande förmåga. Det går och känns bra. Tyvärr har jag ändå lyckats halka in i gamla banor och börjat stressa upp mig med allt jag skulle ha hunnit med om jag hade varit i min gamla form. Argh! Varför blir det så? Jag vet ju bättre!
Resultatet blir ju alltid detsamma, det vill säga jag bränner mina krafter på att planlöst peta här och där och inte komma någonstans ändå. Jag har nära och kära jag vill umgås med, skrivande att göra och plugga, musik att spela med bandet, motionera, böcker jag vill läsa, storstäda hemma… Till slut blir det en hopplös stor koloss dom bara växer ju mer jag inte klarar. Igen. Vad hände med delmål i massor? Jag glömmer till och med bort att duscha i all självskapad stressröra!

Nu är det fredag. Solen skiner. Vi gör så här istället: idag ska jag inte göra ett dyft. Inga måsten. Jag FÅR inte ens röra något av allt i kolossmonstret! Först en påfyllning av kaffe, sen en lång dusch. Därefter kanske gå ut i solen och bara existera? Efter det får det vara helt vidöppet. Inga planer eller måsten idag.

Det enda måstet är att köpa glass. 😁 Det tycker jag låter som en bra plan. Som inte är en plan alltså. Allt gott!

april 16th, 2021|

Varning!

Ångesten är en listig liten demon. Den vet att den inte kan skada oss fysiskt så därför försöker den skrämmas så mycket den kan istället.

Undvik ögonkontakt om du kan och låtsas att det regnar om den försöker få din uppmärksamhet.

Går det ändå inte att undvika kan du av artighet låta den göra sin grej ett tag men låt den inte få för mycket tid eller utrymme. Du vet att den lever enbart av din generositet och för att du ger den existensberättigande genom att lyssna på den och ge den av din tid men du kan när som helst lämna den ensam igen. Det är dock inte alltid så lätt.

Den lever och frodas i miljöer av inre osäkerhet och tillfällig instabilitet. Båda miljöerna går däremot att påverka så tveka inte ta hjälp till det eftersom det oftast kräver mer än vi själva kan uppbåda då vi är vanliga människor som mår dåligt ibland.

Professionell hjälp av någon med många års akademiska studier i ämnet är att föredra i början. Oftast kan man sen vidmakthålla den uppnådda förhoppningsvis sundare miljön på egen hand med nya verktyg som vi inte har kapacitet att tillverka själva.

Att hålla demonen på avstånd för gott är oftast inte möjligt eftersom livet händer hela tiden men med rätt kalibrering av dina instrument kan dess närvaro hållas på ett minimum.

Istället kan till och med en viss nytta dras av dess ofarliga men skrämmande egenskaper i syfte att ge oss en magkänsla av när någon situation inte är bra för oss eller vårt välbefinnande. Var smart och utnyttja den till din fördel när du kan.

Om du ser demonen ge sig på någon annan kan du som medmänniska ingripa och ge den angripna ditt stöd och använda dina egna förvärvade kunskaper till att få den angripna att få rätt hjälp att införskaffa egna verktyg.

Dina verktyg är framtagna enbart för ditt bruk och kanske inte fungerar lika bra för någon annan. Använd dom klokt så du kan vara stark och därmed i skick att hjälpa andra att skaffa egna.
Om du någon gång tvivlar på dina verktygs effektivitet och märker att dess verkan minskar kan en uppdatering av mjukvaran och ny kalibrering behövas.

Tveka inte ta hjälp till det för som du minns är vi vanliga människor som mår dåligt ibland.

april 14th, 2021|

Varför är det fel att vara sig själv?

Jag hatar hur samhällets normer om hur man ”ska vara” får så många att må dåligt. Vi har nått olika långt vad gäller minska normtrycket i olika delar av världen och här har vi väl kommit hyfsat framåt. Det finns dock mycket kvar att jobba med. Redan från tidigaste barnaår ska man börja stressa de små att passa in och inte vara konstig. Jag hoppas de aldrig slutar visa tjuren Ferdinand på julafton för den beskriver situationen så bra, så alla förstår. Ändå verkar budskapet inte alltid nå fram. Det är kanske fel forum att förmedla ett seriöst budskap i förvisso. Det är ju tecknad film, en saga…

Varför är det fel att vilja sitta själv under en korkek och lukta på blommorna bara för att man är en tjur? Eller en ko, för den delen? Tur att han har en så förstående mamma (fast hon är en ko, 😉😛) som låter honom vara lycklig precis som han är. Att hon ändå var orolig och ställde frågan varför inte han villa stångas som dom andra får väl ses som moderlig omtanke. När han svarade köpte hon ju det och släppte saken. Hade han haft otur med vem som är hans mamma hade hon kanske bokat tid hos en barnpsykolog eller liknande för att reda ut hans asociala och onormala beteende. Även om den sortens moderliga omtanke också grundar sig på enbart goda intentioner så blir det ändå att barnet lärs förstå att dess personlighet är fel eftersom normen är någon annan. Aaargh!

Som sagt, det finns att jobba med även idag. I USA föreslog forskare att det borde införas en diagnos som heter introvert personlighetsstörning. Det stoppades, tack och lov. Det tråkiga är att det var så nyligen som 2010. Tur för Ferdinand och mig och många, många andra att vi inte behövde få den pajen kastad i ansiktet. Det är kämpigt nog som det är att vara ett UFO och inte känna att man alltid passar in i det normala bruset. Det vore ju pricken över i att få det som en officiell diagnos också… Att ens personlighet och dna är en sjukdom. År 2010. 1910 hade känts mer troligt. 1810 kanske. Som sagt, det finns att jobba med. Till exempel fram till 1979 var det klassat som en psykisk störning att ha fel sexuell läggning. I Sverige alltså!

Ska man se krasst på normsituationen så är väl halva jordens befolkning egentligen ”fel”. Normen är att man ska vara man. Särskilt i medicin och vård syns det kanske tydligast. Symptom och annat är oftast kartlagda för hur det är för män. Alla vet ju hur ett fästingbett som smittat någon med borrelia ser ut. Ett utslag som ser ut som en ring runt bettet? Tur att vi alla vet hur ett borreliasmittat fästingbett ser ut då så vi snabbt kan få hjälp. Synd att det sällan ser ut så hos en kvinna. Ett borreliasmittat fästingbett hos en kvinna är mer jämnrött med en mörkare del i mitten.

Det lärde jag mig först nu, år 2021 (källa: Dagens Medicin). Fram till nu har det enda symptomet i min värld varit mannens symptom. Hoppas det går bra att behandla sen med medicin som forskats fram genom tester på celler från män och medicindoser anpassade för… Japp, män. I rest my case. Frustrerad!

april 13th, 2021|

Medicin

Medicin är inget att vara rädd för. Dock kanske den inte är hela lösningen men som kompletterande verktyg under behandlingsresan har den absolut en funktion. Jag kan enbart prata ur mitt perspektiv givetvis. Andra människor har andra erfarenheter och upplevelser och de är minst lika sanna för dom som mina är för mig.

När man har nått kritiskt låga nivåer har medicinering fungerat utmärkt som en stabilisering av måendet. Man måste ju först hejda fallet och stabiliseras innan man sen i lugn och ro kan börja resan tillbaka mot ett bättre mående. Vad den resan sen innehåller är så individuellt och troligen måste man prova sig fram. Vi kom ju inte med en manual tyvärr när vi föddes… 😁

För mig kommer enbart medicin aldrig kunna lösa mina problem. De kommer säkert vara en följeslagare i någon form resten av mitt liv och det är jag ok med. Jag använder ju till exempel läsglasögon för att korrigera min översynthet så varför skulle det vara konstigt med en hjälpande korrigering i något ämne i kroppen också? Same, same but different. Sen finns det ju andra sätt att få kroppen att öka på tillverkningen av vissa ämnen, t ex yoga. Kan ju vara värt att kolla mer i. Fick det berättat för mig av en läkare.

I många år kändes medicineringen som den enda behandlingen jag fick från vården och det blev till slut som en slags mental förvaring. Nu med mer erfarenhet vet jag att man själv måste delta mer aktivt i sin behandling och föreslå och bolla idéer. Dock är man ju inte kapabel till det i alla stadier av måendet men det kan vara bra att ha med sig det i bakfickan när man börjar känna sig stabil och kanske redo för nästa steg. Bara man tänker på att det kan behöva gå lång tid i ett stabilt läge innan man är hyfsat säker på att det verkligen är stabilt. Hellre rätt än fort. 😁

april 7th, 2021|

Ni är inte ensamma och ni är starka!

Årets påskhelg blir märkt av pandemiåret, precis som förra. Ensamt för många som längtar efter sina familjer.
Tyvärr också en helg med flera dagars obehag för många som är med sina familjer. Redan i uppladdningen märker dom som är drabbade att det är saker på gång. Just den musiken spelas, den speciella stämningen som byggs upp, den parfymen som används endast vid sådana tillfällen, föräldrar som är lite mer uppslupna än normalt…

Ett maskrosbarn känner igen tecknen direkt. Det är som ett sjätte sinne. Varningslamporna tänds en efter en allt eftersom. Nu börjar det låta så om mammas och pappas röster, musiken spelas på den volymen, dialogen och tonläget blir allt för bekant och vilket håll det hela går åt.
Jag lider med er i er ensamhet, barn. Dom som ska vara er trygghet och garant för erat bästa är nu borta för många timmar eller dagar framåt. Påsken är ju en lååång helg. Var starka, era föräldrar är inte det. Dom är tillbaka på andra sidan påskhelgen. Håll ut även denna gång. Ni är inte ensamma och ni är starka!

april 1st, 2021|

Ska det vara så här? Tydligen

Ett steg fram. Två åt sidan och sen ett bakåt. Stigen framåt är inte alltid så rak. Jag upplever ändringar i måendet dagligen nu. Emellanåt med timmars skillnad. Jag har haft ett par dagar med flow och skön energi och fått saker gjorda och även haft kul. Sen kommer utan förvarning eller något man kan sätta fingret på, ett nytt stopp och mörker.

Alla vardagliga sysslor och de roliga sakerna i ens liv bara rinner av och blir meningslösa. Fan också. Det känns som man bara har en minimal kapacitet av ork och lust. Det bara tar slut. Det som är en tröst är att det verkar kunna komma tillbaka lika hastigt och lustigt som det tog slut.

Den gamla oron att det än en gång slutar komma tillbaka börjar vakna till liv igen. Dagarna av tung meningslöshet som blir till veckor.

Nej, jag vill inte tillbaka dit igen. Ångesten smyger fram sina klor och försöker ta strypgrepp. Nej! Jag kämpar emot! Jag tar min ångestdämpande medicin och hoppas hitta något att distrahera mig med i ett par timmar. Något som jag i alla fall kan låtsas inte känns totalt meningslöst. Hålla fasaden uppe. Hålla en fasad uppe för sig själv…

Ska det vara så här? Tydligen. Det är som det är. Ingen ide att bli frustrerad och flytta fokus till något i framtiden som man inte vet något om eller längta tillbaka till det långvariga bra måendet efter förra årets lyckade elbehandlingar. Fokus här och nu. Gör det bästa av det. Skriv om det. Ni ser, det finns hopp. En liten gnista. Det går över snart. Solen går upp imorgon med. Jag också.

👍 Vill jag prata med någon? Nej. Göra något kul? Nej. Ge upp? Nej! 😊

mars 31st, 2021|
Korta fakta

Namn:
TOMMY IKONEN
Ålder: 51
Bor: Rosersberg
Aktuell med: Jag kommer skriva om vardagen med psykisk ohälsa men förhoppningsvis också om psykisk hälsa, utan ”o”.

Det är vi som är Balansbloggarna
Ansök om medlemskap
Till toppen