I bland är livet lite som en känslomässig berg och dalbana så har det varit för mig den senaste tiden, det är dock inte alltid lätt att sitta still och bara åka med.
Men kanske var det trots allt bara det gamla som drog sig tillbaka för att låta det nya ta vid och då kom alla mina känslor rädslor tvivel fram på en och samma gång.
I veckan tog sa jag med blandade känslor muntligt upp min sjukersättning på halv tid ganska exakt elva år efter att jag blev förpassad till ett liv som sjukpensionär.
De senaste fem åren har gått i en rasande fart men nu står jag här med livet tillbaka och jag släpper det inte jag är inte beredd att ge upp det.
