Så glad att jag valde livet att jag tog chansen att våga be om hjälp när rätt person vid rätt tillfälle bara råkade finnas där. Som såg mellan raderna i ett inlägg jag skrev på Facebook när allt höll på att gå åt helvete den där julen 2016 när öppenvården svek och psykiatrin svek helt.
Men där och då dök det upp någon som åter såg mig. Visserligen började det med att jag fick höra att jag var ett pucko men med de orden att någon såg fanns där så började en resa jag nu skördar frukterna av nämligen det livet jag har idag.
Men det var inte lätt det krävdes av mig att visa att jag nu var redo för att göra jobbet som krävdes för att jag skulle få den hjälpen som personen var villig att ge mig.
Nu fyra år senare så ser jag hur mycket jag lärt mig om mig själv och hur långt jag kommit på ganska kort tid jag.
Idag har jag mina verktyg men jag har också bytt ut mediciner mot träning, kost, promenader och lärt mig vikten av återhämtning och en bra balans.
Även om det ibland är lite extra svårt att plocka fram det där när tankar och känslor tar över.
Men utan det jag lärt mig om mig själv hade jag aldrig fixat de där stunderna.
Jag har ett liv idag och det är jag rädd om och idag efter en bra dag på jobbet så hoppade jag i löparskorna och drog ut på en lätt löparrunda som avslutades på en bänk nere vid vattnet.
Jag har idag inte så mycket kontakt med den vän och mentor som den här personen kom att bli för mig. Men då och då springer vi på varandra eller hörs.
Ja läser du detta så det blev rätt bra tillslut.