I dag känner jag mig lite besviken
En text i ett skrivblock
Inlägget som jag ska posta imorgon talar sitt tydliga språk. Jag fann texten i mitt skrivblock. Personen som skrivit den texten är jag djupt imponerad av. Raderna är inte många men ack så kraftfulla.
Jag vill att ni läser texten och reflekterar över innehållet. Det krävs en stor kraft, en god kognitiv förmåga och djupa insikter att skriva denna text. Personen som skrivit texten är en mycket klok, modig och begåvad människa, kanske den mest framstående människan jag känner. Om man läser dokumentation om henne, stämmer det inte alls överens med min bild av henne.
När ni läser texten imorgon, vill jag att ni tänker på era egna insikter i livet. Alla får och har inte samma förutsättningar men vi alla kan påverka oss själva och vår omgivning.
Kanske får du, just du, kraft och inspiration av hennes text. Lycka till!
/A
Nu är det min tur att vara fokusbloggare, hoppas ni gillar vad ni läser.
Boken.
När jag öppnade paketet som förlaget skickat med MIN bok i, då rös jag av välbehag. Det kändes så stort för mig, en viktig milstolpe på vägen mot acceptans och ett ökat välmående. Jens och jag satte oss i soffan och läste och bläddrade. Jag sprängdes av stolthet, jag kände att jag hade rott ett viktigt projekt i land. Boken hade dock aldrig blivit så bra om inte två av mina döttrar, en svärson och min väninna Ingela hjälpt mig. Vi har haft en egen bokverkstad, där vitt nött oss fram till ett resultat som jag är så nöjd med, som vi alla är så nöjda med.
För ett år sedan var jag i Spanien med mina väninnor. Under den resan hade jag en del tankar om hur jag skulle presentera min bok på bok och biblioteksmässan i Göteborg veckan efter. Det som stressade mig var att jag visste att min familj och en del andra människor som jag känner skulle komma dit. Jag tror att många hade känt ett stöd i att veta att några av de som lyssnar är personer som man känner. Men så var det inte för min del. Jag är oerhört trygg med att lämna ut mig i min bok men återigen blev jag påmind om tanken ”vad ska folk tycka”. Det har varit en stor del av mina bekymmer. Jag sätter orimliga krav på mig själv. Men presentationen gick ganska bra, jag var ändå nöjd med min insats efter förutsättningarna som fanns. Jag vet dock att jag hade kunnat göra det ännu bättre…. Det kallas för prestationsångest men som inte gick över styr iallafall. Nu var allt igång, människor beställde böcker på nätet, en del personer levererade jag själv till och många människor skickade varma, fina meddelanden om att de själva kände massa igenkänningsfaktorer. En väninna läser den varje kväll innan hon somnar, hon mår bra av det. Boksigneringar och positiv respons, jättekul. Ett antal personer som har hört av sig berättar att de aldrig läst en bok innan men denna har de kunnat läsa. Fantastiskt för mig att få höra och det känns som boken uppnått sitt syfte. Några har uttryckt att de lättare förstår sig själva och fått insikter i sitt eget beteende. Anhöriga har hört av sig och talat om hur deras förståelse för psykisk ohälsa ökat.
Under mina tre psykoser har jag fått till mig att jag skall skriva en bok, jag har inte hört några röster bara känt det väldigt starkt. Jag har skrivit under psykoser, depressioner och tiderna mitt emellan. Jag hade mängder av texter och material men bestämde mig för att elda upp det, det var inte till någon nytta varken för mig själv eller andra. Det var första ”boken” som eldades upp. Andra ”boken” gav jag till Ingela och sa -kan du ha detta material hos dig, men jag vill inte att du läser något ännu. Men efter ett halvår hämtade jag alltihop och eldade upp även detta hemma i vår kakelugn. Därav titeln till boken. Boken som eldats upp två gånger-fuck it nu kör vi. Boken är ett resultat av de texter som jag började producera av starka minnen från alla år.
Boken är skriven till mig när jag insjuknade i min första psykos 1994, då jag var vilsen, rädd och hade inte någon litteratur som jag kunde ta till mig, all text var för liten och för tung. Boken har många syften, stor text var väldigt viktigt för mig. Förlaget sa typsnitt 12, jag sa typsnitt 14. Förlaget sa att forskning säger typsnitt 12 och jag sa att av egen erfarenhet så säger jag typsnitt 14. Om man skall kunna läsa när man inte mår väl så är det en förutsättning. Jag kontaktade en ”föreläsarkollega” som skrivit ett flertal böcker.
Hon svarade -GÖR SOM FÖRLAGET SÄGER! Jag förstod då att jag var chanslös då det trots allt var så viktigt för mig med just storleken på bokstäverna men jag gav vika. Men två dagar innan tryck hörde förlaget av sig och sa att de ändrat sig, det blir typsnitt 14. Jag blev överlycklig, tack, tack! Boken är skriven på ett lättförståeligt sätt, tanken är att den personen som mår dåligt av olika anledningar skall kunna ta till sig texten på ett bra sätt men även att den personen som inte varit i närheten av psykisk ohälsa skall kunna läsa och förstå.
Om man inte orkar läsa överhuvudtaget men ändå få en bra känsla av att hålla i en bok så kan man titta på bilderna och kanske läsa de korta citaten. Läsa flera gånger och nöta in! Efter det kanske man vågar läsa registret och plocka ut till exempel avsnittet om sömn och läsa det flera gånger och efter det gå vidare till ett annat kapitel och över tid kanske läsa hela boken. Som sagt denna bok hade jag behövt när jag mådde dåligt och kände mig sargad i kropp och själ.
Boken finns att beställa på min hemsida: www.100procent-anette.se eller låna på biblioteket.
Boken går också att köpa som e-bok på https://www.bokus.com/bok/9789177654063/boken-som-eldats-upp-tva-ganger-fuck-it-nu-kor-vi/
/A
Känslor
Rädslor för känslor, rädslor för att känna, rädslor för att släppa in någon, rädslor för att bli ensam, rädsla för att bli osams, rädsla för att ha olika åsikter. Visst det är inte roligt när man inte är överens, varken med sig själv eller andra. Att inte gå för långt i osämjan, att inte älta för mycket inte heller smutskasta är nyckelord. Utan att istället tänka, okej detta är inte kul, men det kanske var nödvändigt. Ovänskap bör inte gå överstyr men man måste våga stå upp för sig själv. Då kan det vara utvecklande för relationen istället för nedbrytande och man vågar känna ALLA känslor. När man inte tillåter sig känna känslor som ilska, sorg eller besvikelse tror jag det är svårt att känna stor lycka. Jag menar, känslorna finns där även om du har en rädsla för att våga känna dem. När man stänger inne känslor påverkar det oss stort. De påfrestande känslorna kommer och går, lär dig hantera det och låt det passera. Viktigt att inte låta de ta för stort fokus. Låt de passera.
/A
Vill du läsa mer om känslor och rädslor, kan du gå in på ditt bibliotek eller;
https://www.bokus.com/bok/9789177654063/boken-som-eldats-upp-tva-ganger-fuck-it-nu-kor-vi/
https://www.adlibris.com/se/e-bok/boken-som-eldats-upp-tva-ganger-fuck-it-nu-kor-vi-9789177654063
Vill du ha boken i fysiskt format kan den beställas på www.100procent-anette.se
Tvivel
När man känner hur tvivlet på sig själv börjar krypa på, när de negativa tankarna omringar hela ens existens då är det omöjligt att tro på sig själv. Jag är inte tillräckligt bra, är detta hållbart, vad ska andra tycka, vad ska andra tänka. Långt innan de negativa tankarna tar utrymme så säg, STOPP!
Andra människor kanske tänker men vilka problem hon skapar, hon får ju problemen genom att tänka negativt. Och precis så är det, små problem kan bli stora, av fel fokus. Men skillnaden är att jag nu mera är medveten om dem och försöker att hantera och göra något åt det.
Vi är många som har den här typen av problem, problem med tvivel på oss själva. En del blundar för dem, andra orkar inte ta i ”skiten” sen finns det någon promille som inte har några större bekymmer…njutbart för dem. Men man KAN lära sig att hantera sina tankar och förändra sin självbild om man är intresserad. De kräver att du aktivt jobbar med förändring och personlig utveckling. Kan bli ganska smakfullt resultat vågar jag lova!
/A
Vill du läsa mer om att våga börja tro på sig själv, kan du gå in på ditt bibliotek eller;
https://www.bokus.com/bok/9789177654063/boken-som-eldats-upp-tva-ganger-fuck-it-nu-kor-vi/
https://www.adlibris.com/se/e-bok/boken-som-eldats-upp-tva-ganger-fuck-it-nu-kor-vi-9789177654063
Vill du ha boken i fysiskt format kan den beställas på www.100procent-anette.se
Föreläsning idag!
Idag ska jag föreläsa för en grupp läkare. De är ambitiösa, frågvisa och duktiga på att läsa och förstå det som står i deras böcker. Och det jag kan bidra med är att berätta om mina erfarenheter av psykisk ohälsa.
Det viktiga för mig och många andra är att man på ett respektfullt vis blir ”sedd” som person och inte enbart som patient. Om en läkare lyssnar, visar intresse för patienten så är det lättare för patienten att känna tillit, trygghet och då lättare våga berätta det som tynger. Mötet mellan en läkare och en patient är givetvis tidsbegränsat men har man rätt ingång i samtalet och om läkaren lyckas få patientens förtroende kan tiden bli väldigt användbar och man kan få ut oerhört mycket av denna stund.
Om patienten får stöd och omsorg av läkaren då kan man mycket lättare ta till sig läkarens kunskaper.
Att få veta att man inte är ensam, att reaktionerna och symtomen är vanliga men att det går att reparera kan gynna tillfrisknandet. Med styrning och stöd från sjukvården så finns goda förutsättningar. Men patienten måste själv göra jobbet det finns ingen annan som kan göra det åt personen. Återigen krävs en tillit som sjukvården ansvarar för att ge patienten förutsättningar för att kunna uppleva.
Så här skulle jag vilja att läkarna frågade:
Ställ frågor om personens intressen och färdigheter. Familj, vänner, arbete. Samtala kring patientens drivkrafter, vad som skapar oro, rädslor och vad som stressar personen.
Åtgärder och identifiering av vad bör man undvika för att må bättre.
Läkaren informerar om fördelarna om att gå upp ur sängen varje morgon, äta mat, gå en promenad till affären, växla några ord med kassörskan gå hem och framförallt försöka sova på nätterna. Helst egen sömn, om sömnen är ett problem kanske man under kortare perioder prövar sömntabletter men jobbar mot att få en god dygnsrytm och hitta saker som främjar nattsömnen. I vissa fall krävs medicinering, viktigt med återbesök till helst samma läkare och vidare till en terapeut. Bra uppföljning är a och o.
Trygghet och tillit kan ge fantastiska framgångar hos den person som mår dåligt i sin psykiska hälsa.
/A
