Förebyggande information till sjukvårdspersonalen

Är du i riskzonen för att hamna i psykos, mani eller djup depression, eller på annat sätt inte kunna föra din egen talan? Då är det troligen klokt att du tar tillfället i akt när du är balanserad och då skriver ett brev till de som kan komma att bli din sjukvårdspersonal. Brevet låter du din nuvarande läkare lägga i din journal så att kommande sjukvårdspersonal kan hitta det. Det är också bra om dina anhöriga känner till brevet så att de kan påpeka för sjukvårspersonalen att det finns.

Syftet med brevet är att låta det föra din talan när du själv är för obalanserad att göra det. Där kan du tala om sådant som du anser att sjukvårdspersonalen bör veta för att de snabbare och lättare ska hjälpa dig att återfå balansen.

Exempel på ämnen:
• Vill du att de ska ta in dig även om du inte riktigt uppfyller kriterierna för tvångsvård?
• Föredrar du bältesläggning framför tvångsmedicinering?
• Vill du att de är restriktiva med mediciner eller vill du att de tar i rejält med en gång?
• Vad behöver de veta för att lättare kunna avgöra när det är dags att ta in dig? Vad är just dina kännetecken?
• Vill du att de begränsar till telefonerande?
• Hur ser du på besök?

Skriv brevet personligt så att även det ger en bild av vem du är som frisk. Tänk på att de som brevet riktar sig till högst troligen kommer vara ganska stressade så håll brevet kort och koncist, cirka en sida.

Exempel på hur det kan se ut:

Xxxs kommentarer till sin sjukvårdspersonal

Mina, Xxx Xxxx, kommentarer till min sjukvårdspersonal när jag har ett skov och/eller är i psykos. Syftet är att öka er kännedom om mig så att ni på ett professionellt sätt kan hjälpa mig att återfå balansen.

1999 fick jag diagnosen manodepressiv. Sedan dess har jag hållit balansen med hjälp av litium, sömnmedel och självkännedom, förrutom ett skov hösten 2006. Tack vare bra hantering både från mina närståendes och sjukvårdspersonalens sida så kunde skovet 2006 snabbt hävas, vilket jag är mycket tacksam för. Det innebar att jag tvångsomhändertogs, tvångsmedicinerades, och fick sova ut, vilket i sin tur innebar att jag kunde skrivas ut inom en vecka och då börja jobba 25%. Efter någon månad var jag tillbaks till mina vanliga 100%.

Jag vill att ni tar hänsyn till följande:

  1. Jag blir hellre tvångsomhändertagen och tvångsmedicinerad en gång för mycket än en gång för lite.
  2. Min sambo är den som känner mig bäst, så lyssna på honom, speciellt i bedömningen av hur balanserad jag är eller ej.
  3. Försök snarare se till vad jag skulle önska i ett friskt tillstånd, än att lyssna på mig i skov/psykos.
  4. Jag är mycket skicklig på att ”spela mig själv” trots kaotisk/extremt hög tankeverksamhet, och kan därmed ändå ge ett samlat och välartikulerat intryck utåt.
  5. Övriga saker som är karateristiska för mig vid skov/psykos:
  • Känslosam, vilket jag kompenserar med överdrivet analyserande. Vill gärna ”rädda” både nära och kära och världen. Blir ledsen och frustrerad när jag inser det omöjliga, speciellt om jag känner att jag inte kan påverka alls. Jobbar för att slippa känna. Blir rörd om jag känner att någon bryr sig om mig eller förstår mig.
  • Sover dåligt. Vakentillståndet och sömntillståndet flyter ihop.
  • Svänger lätt uppåt, ”bara jag kommer igång”, och nedåt, när jag tar det lugnt. Försöker instinktivt springa ifrån depressioner.
  • Dålig tidsuppfatttning. Mani: Tidsoptimist. Depp: Tidspessimist.

Jag hoppas att detta brev ska få er att känna er säkrare på hur ni bör bemöta och behandla mig.

Stad ÅÅÅÅ-MM-DD

Xxx Xxxxxx

Min sköterska xxx intygar att jag var i balans när jag skrev detta brev. Hon säkerställer även att det ligger lättåtkomligt i min journal.

Om Fast vårdkontakt