Jag minns så tydligt när jag och min väninna satt på en uteservering i Göteborg. Hon hade då nyligen förlorat sin dotter och det var så svårt. Min ena dotter var i denna period sjuk i cancer.
Då sa min väninna till mig:
Jag tycker vi har fått tillräckligt av sjukdomar i våra liv, vi borde faktiskt slippa mer.
Vi samtyckte men det fungerar ju inte så. Alla kan drabbas. Just nu i stunden så tänker jag tillbaka på i fredags då jag fick en cancerdiagnos. Och syftet varför jag delar med mig av detta är att man kan ändra tankemönster, när jag tidigare suttit i väntrum och väntat på olika besked så har tankarna varit mellan himmel och helvete. Döden knackade på dörren, jag skäms för jag ville inte tänka så men samtidigt viktigt att tillåta mig känna sårbarbarhet.
Min tidigare cancerdiagnos har varit ”snäll” denna gången är den inte så ”snäll” men oavsett så har jag lyckats att i väntan på beskedet undvika att tänka så djupt, inga tankar på begravning eller döden. Jag lyckades tänka positivt mycket tack vare mitt självledarskap men också tack vare att jag tagit efter vår äldsta dotters sätt att hantera sin cancer på; tänk djupt några sekunder men var snabbt tillbaka och fokusera på nuet och hur det är. Detta har gett mig helt andra insikter och har gjort att denna ”jobbiga” tid i väntan på ett besked blev mer med sans och balans. Jag har varit argare det kan jag medge, tror det har varit nyttigt:) Jag är sällan arg annars. 📌
Tankarna finns men vi kan faktiskt lära oss att leva med dem och försöka se de positivt och vara realistisk. Och som alltid att fokusera på det som ändå är bra. Och i mitt fall är jag ändå tacksam, det kunde vara obotligt men det är det inte nu😇
Välj glädje! Klyschigt men sant.
/A