Känner att jag har fått tillbaks mer takt känsla igen, uppskattar musik och kan även koncentrera mig bättre och därmed se hela program på tvn, jag har mer känslor överlag.

Mycket Amanda Jensen och Green day men även 60,70 och 80 tals musik brukar jag lyssna p.

Det är den positiva delen jag nu upplever efter ½ år som medicinfri.

Är medicinfri idag, jag har varit det i omkring ett halvår nu, har endast lyrika och sömnmedicin, dessa har jag vid behov.

Jag och min familj tycker nu att symtomen påminner mer om den första diagnos jag fick första gången jag  kom till den psykiatriska mottagningen i Faklköping., efter en intervju fick jag den diagnosen ställd av en psykolog.

Har iof läst att det är ganska vanligt att man har båda.

Känner mig lite fundersam över min diagnos ibland trots allt och har gjort det men vill samtidigt visa respekt för min nuvarande  läkares bedömning.

Min läkare säger att jag inte är typiskt bipolär, har dock en symtombild som liknar den mycket, därav ospecificerad.

Har bla haft symtom som gränspsykotisk, humörsvängningar , imppulls kontrollstörning, viktförändringar , självskadebeteende som symtom.

Tränat mycket intensivt under vissa perioder då jag haft mindre medicinering , mindre biverkningar och mera ork.. Flera mil i veckan. Har tom tagit ut mig så jag svimmat i duschen.

Nu har jag som sagt en ospecificerad bipolär sjukdom och samtidigt fått besked om att den neuropsykiatriska utredningen har lagts ner eftersom det inte finns behov av det , att jag har fått sjukersättning och att kön är lång.

Jag har läst om symtomen flera gånger och tycker att det stämmer ”på gott och ont”.

I gymnasiet , åk 3 när jag var 18 år hade jag en pojkvän som var snäll i början men sedan stegvis förändrades och började utnyttja mig sexuellt ,knuffa mig .och jag blev så rädd och stressad minns jag.

Blev också gravid och fick göra abort eftersom jag gick i gymnasiet och läget var som det var. Det kändes mycket tufft men kändes som det enda rätta då.

Jag har inte pratat med någon psykolog om detta mer än att det är nämnt. Tror jag hade behövt det prata om det med någon egentligen för detta har följt mig genom åren mycket skam. Började , hitta sämre i skolans lokaler  ganska snart efter min flykt från min dåvarande pojkvän.  kände mycket stress ångest och trötthet under sista delen av gymnasiet.

Så jag  var glad  att jag lyckades ta min examen trots detta och det är jag fortfarande. tidigt just där och då. Det här har följt mig genom åren.

Minns att något hände med koncentrationen och mitt minne , orientering och  kände mycket stress, mina snälla klass kompisar fick hjälpa mig mer och mer att komma i tid till lektionerna. Så tacksam för att de ställde upp.Fastnade på skolans toalett med symtom likt OCD som jag även har idag.

Det jag skulle komma till är att jag nu när jag är medicinfri har fått tillbaks mycket stress, mer känslor som ofta tar över ganska impulsiv igen detta är dock bättre än i tonåren och ingen självskada eller funderingar på suicid har jag heller. Skadar mig inte fysiskt idag ändrar dock hårfärg ibland , många färger har jag haft genom åren från rött, mörkt och blont. Jag och min sambo har haft en allvarlig diskussion kring min vistelse på dejtingsajter som jag tröstat mig med pga mitt bekräftelsebehov .

Har även handlat gjort spontana inköp i ett tröstande syfte som en tv som vi skickat tillbaks nu.

Jag och min sambo är olika men vi trivs samtidigt ihop.

Jag känner mig oftast sedd för min personlighet förutom min problematik och är trygg med honom. Han har aspergers syndrom och vår kommunikation har ibland blivit problematiskt men vi jobbar på det. I Början blev vi ihop och gjorde slut ungefär en gång varannan  vecka.

Är glad att jag har honom kvar. Han är stark och envis måste jag säga.

Det som gjort och gör mig förvånad är att ingen medicin hjälpt mot impulsiviteten som inköp osv gjorde inköp även med litium trots att jag inte hade ett mobilt bank id under perioden. Det har alltid varit mer av spontana inköp då och då, inga längre perioder och både under upp och nedvarvning i humörsvängningarna.

Har ett möte inbokat hos min läkare i december och tänker ta upp detta med dessa symtom då  har respekt för hennes bedömning ändå.

Har även en fundering kring om mitt beteende att lägga till  ca 50 personer på Facebook samma vecka eftersom jag känner mig ensam  som jag känner att jag behöver ta bort det som vänner pga av rädsla att dömas , kritik osv kan vara en del i detta, ingen aning.

Hursomhelst om det skulle vara detta så har jag  sett att medicineringen  är  delvis  samma i båda fall. Dessutom min ångestdämpande och sömnmedicinen som jag nu har vid behov så går ingen ”nöd” men kommer nog ta upp denna fundering ändå.

Det som känts viktigast för mig nu är att när jag varit för stressad få möjlighet att sova ut vissa nätter ordentligt med hjälp av min vid behovsmedicin känns också som att  motionen hjälpt mig mot min  stress mycket. Detta är inget försök till självdiagnostisering utan en fundering jag haft under många år men inte vågat ta upp av respekt för läkarens diagnostisering, har inte velat verka ifrågasättande vad gäller diagnos .

Dock har jag även under perioder känt mig mer avtrubbad och lite  ”loj” men det har ju samtidigt varit nödvändigt med mina symtom som stundtals varit mycket allvarliga.

Så är mycket  tacksam att det funnits  och hjälpt mig .

Men som sagt känns mer hanterbart nu.

Hoppas det håller i sig.

Mvh Malin