Jag önskar alla en egen Birgitta. Hon arbetade som kurator på vårdcentralen där jag bor och blev min livlina under många år när min dotter utreddes och till slut fick en autismdiagnos.
Birgitta var mitt bollplank och mitt oreserverade stöd utanför familje- och vänkretsen.
Hon hjälpte mig att sortera i min trötta hjärnas tanketrassel. Hon bekräftade att den känslomässiga berg- och dalbana jag åkte var en normal resa att göra i min situation.
En utmattad hjärna är trött, ledsen och oskarp. Den lever i grådask och oro och snurrar runt i tankar som inte är så hjälpsamma för att må bättre. Men Birgitta hjälpte mig att granska tankemönstren och tillsammans kunde vi upptäcka kullerbyttorna och hitta nya tankar som var kraftfulla för att bryta negativa mönster.
Jag kallar Birgitta för min egen coach. Visst hade hon många patienter men känslan när jag besökte henne var att hon bara fanns där för min skull. Det är en otrolig förmån att få ha tillgång till en coach som så varmt och varsamt men ändå bestämt och engagerat lotsar dig framåt och uppåt.
Fortfarande idag 2020 finns det många som drar sig för att söka professionellt samtalsstöd.
Kanske finns rädslan där för vad ”folk ska tänka och tycka” om att man går till en psykolog eller kurator. Precis som om det vore något fult, något att skämmas för!
Är det inte dags att vi ändrar på den tröttsamma fördomen? Om vi bryter ett ben är det ju inte särskilt skämmigt att söka vård, varför ska det vara annorlunda att ta proffshjälp när det gäller en sliten hjärna?
Så länge jag kan och har mål i mun kommer jag att berätta hur fantastiskt bra det är att få tillgång till ett proffs som lånar ut sina öron och ögon till dig för att hjälpa dig framåt och uppåt på vägen till ett friskare liv! Viktigt förstås att du klickar med personen, tillit är vad som krävs för att det ska fungera.