Jag har inte många vänner, har alltid haft ganska svårt med det. Relationer.

Redan under gymnasiet gick det lite uppochner med relationerna till vänner. Ibland fick jag ångest, men kände ändå att det var fina människor i klassen med mycket värme. Minns särskilt under projektarbetet i slutet att det blev lite fel från min sida.

Oftast händer det när jag överanalyserar saker, tyvärr har mina mediciner inte kunnat justera detta. Detta är mina starka känslor. Till vardags kan situationen se ut på följande sätt. Jag kanske har hälsat på en person som inte hälsade tillbaks. Ganska omedelbart får jag en stark obehaglig känsla. Min tanke blir sedan ofta, att det är ju en liten ort, personen kanske vet att jag har psykisk problematik och har dömt mig på förhand. Jag tar det mot mig själv.

Däremot vet jag samtidigt logiskt att personen antagligen har egna saker att uträtta, kanske är stressad, ska hämta sina barn på dagis eller liknande.  Att dessa tankar ska ta över min starkt obehagliga känsla, är däremot svårare.

Jag har övat på att det ska ske snabbare. Själv tar jag ut detta i förväg för jag behöver  skydda mig. Jag har ofta tagit ut sådant i förväg , för jag känner att jag behöver skydda mig från den obehagliga känslan. Samtidigt som jag logiskt vet det andra, personen har kanske inte ens sett mig, eller som sagt har antagligen egna ärenden. Därför har det ofta hänt att jag sårar andra för att skydda mig själv från obehags känslan.

Ett exempel är när jag lagt till personer på Facebook och andra sociala medier för att slippa känna ensamhet, samma vecka tar jag bort personen som vän eftersom jag är rädd att bli sårad, att personen ska vara elak , tycka illa om mig och jag känner att jag vill bli omtyckt. Skäms för det men behöver bekräftelse. Så gilla markeringarna nästan blir något jobbigt eftersom inte alla likar istället för bra för de som gör detta.

Tyvärr, önskar jag inte hade varit sådan för det är inget jag är stolt över. Jag tar oftast ut sådant i förväg för att skydda mig själv. Min teori är att har jag varit mobbad, och blivit så sårad av detta. Men jag vet inte. Vet bara att den perioden önskar jag ingen att gå igenom.

Känslan när jag möter någon som inte hälsar har ibland gjort mycket ont. Tar det mot mig själv , sårar andra dessutom. Blir helt fel och slår ju även tillbaka mot mitt sociala liv.

Så relationer känns svårt för mig.

Känns bra att jag har Adam. I dag gick vi en lång promenad längs Göta kanal, det blev en fin promenad, det var dessutom soligt.

//Malin