Ett mejl gick ut till våra medlemmar. Har du erfarenheter av att bli stigmatiserad inom arbetslivet? Responsen blev enorm.
Jag mottog närmare 100 mejl från personer som på ett eller annat sätt blivit utsatt för stigmatisering av en arbetsgivare eller kollegor på grund av en uttalad psykiatrisk diagnos. Det var personer som arbetar eller hade arbetat inom vården, polisen, skolan, inom de flesta av samhällets yrken. Det var personer som aldrig fick möjligheten eller chansen till ett arbete för dörren stängdes innan anställningskontrakten hann skrivas på. Det handlade om personer som blev uppsagda, omplacerade eller sjukskrivna när diagnosen blev känd. Men det handlade även om personer som själva utsatte sig för självstigma, som tog åt sig av allmänhetens attityder och nedvärderade, stigmatiserade, sig själva.
Vi vet i dag att stigmatisering handlar om okunskap och en rädsla för vad en psykiatrisk diagnos kan göra med en person. Arbetsgivare som är rädda att anställa eller behålla en medarbetare när en psykiatrisk diagnos blir känd. För kunskapen om vilka skyldigheter och rättigheter en arbetsgivare har är bristfällig.
Jag har själv bipolär sjukdom och jag har själv blivit stigmatiserad av arbetsgivare. Jag har fått kommentarer som: Kan man lite på att Johanna kommer hel och ren till jobbet?
I dag vet jag att det berodde på okunskap.
Men av alla de mejl som jag tog emot så trillade det också in en handfull av svar från människor som aldrig upplevt stigmatisering trots en uttalad psykiatrisk diagnos. Vad berodde det på? Jo det handlade om arbetsgivare som såg värdefulla resurser och duktiga medarbetare framför diagnoser. Arbetsgivare som gav stöd och stöttning och dialog framför okunskap och kritik.
Men det handlade lika mycket om tillit och öppenhet från personerna själv som har diagnoser. Individer som valt och vågat berätta för kollegor och chefer framför tystnad och hemligheter.
Under projektets gång har jag kommit i kontakt med personer som blivit stigmatiserade, personer som aldrig blivit stigmatiserade. Jag har också kommit i kontakt med de personer som dagligen arbetar med att förändra synen på psykiatriska diagnoser och minska stigmatiseringen. Poliser som lär sig mer om hur man bäst bemöter personer som mår dåligt, om nätverk inom vården som vill synliggöra att även vårdpersonal kan må dåligt, och företag som investerar i sina anställdas hälsa och erbjuder dem gratis samtalsstöd när man behöver det.
Det är lätt att tro att synen på personer med psykiatriska diagnoser är lika inskränkt i dag som för 50 år sedan. Men där har vi fel. Initiativen är många och arbetat med att skapa ett öppnare samhälle och en mer tillåtande arbetsmarknad är redan i full gång. Det sker små förändringar varje dag. Det tar tid att förändra människor och det tar tid at förändra ett helt samhälle. Men vi är på väg mot ett land, en värld, där individens kunskap och erfarenhet väger tyngre än en diagnos på ett papper.
Johanna Höst
Projektledare för Stigmatisering av psykisk ohälsa i arbetslivet