Och det är faktiskt något av det roligaste jag vet, skaparglädje ,( lagom projekt ) , och kreativitet…

Jag har tänkt på att alla vi systrar är kreativa. Jag har två yngre systrar,  Sanna som är inredningsstylist , ( Visual Merchandiser,) i Stockholm, har jobbat för Micael Bindefeldt som praktikant, Eva Attling och nu jobbar med eget företag,  #sannahermine med olika reklam uppdrag där hon inreder samt fotar, och även på Granit.

Linda som är utbildad nagelteknolog, har jobbat på Gina Tricot i Skövde och nu har utbildning via affärshögskolan och jobbar på HSB , i Mariestad och i Skövde.

Jag gör mitt kreativa här hemma, eftersom jag hursomhelst är sjukpensionär idag…

Efter många försök i arbetsträning som har gått bra och folk har varit relativt nöjda, dock har jag haft svårt med min tilltro på mig själv , tyckt det varit jobbigt att känna mina egna och vad jag alltid trott varit samhällets höga krav, min osäkerhet och det ständigt jobbiga traumatiska minnena, har gjort att självkänsla knappt existerat, känner mig ofta nedtryckt av mig själv eftersom jag många gånger har blivit nedbruten av andra, jag har ju också samtidigt alltid varit en väldigt känslig person, lite på gott och ont, men samtidigt ambitiös (anorexia patient, i ett nötskal)…

Denna sjukpensionärsperiod, känns ändå bra och nödvändig, eftersom jag jämnt går ”all in”,  i saker och projekt, oftast är mycket noggrann och detaljerad och anklagar mig själv för minsta fel jag gör.

Så oavsett vad diagnosen slutar på, efter traumaterapin som min läkare har ordnat och som jag snart får börja så har den varit väldigt välbehövlig . Coronapandemin har däremot gjort att anorexian (vaknat) och nyligen var mitt BMI på 17.6. Vilket är anorexia tyvärr.

Men nu idag år 2021, är vikten över (tippvikt) och känns som jag kan tänka igen , mindre hyperaktivitet efter måltider, mycket tvång kvar men samtidigt är ju inte coronapandemin  borta på ett tag . Vaccinet ger ju i alla fall hopp, åt alla. Jag tycker ändå att det känns hoppfullt och bra att det finns ett grundvaccin, särskilt med tanke på den tredje vågen av pandemin som (lurar).

Att jag nu har en normal vikt är väldigt bra på många sätt. Hade jag nyligen svårt att tycka men fördelarna överväger enormt nu när jag verkligen har fått riktigt hopp och ny livsmiljö och vardagsglädje tack vare min kära William. Obeskrivligt bra är det.

Måste fortsätta hålla en lagom koll på vikten också, jag har ställt undan min våg annars lockar den för mycket och inget jag vill riskera, eftersom jag är så känslig för återfall och med tanke på att det  tyvärr är vanligt, att alltid ha en sårbarhet om man en gång, liksom jag har drabbats av ätstörningsproblematik.

Idag sysselsatte jag mig bland annat med att hänga  upp lite tavlor/ fotografier hos William och mig. 😊❤