I samma varma bassäng som jag får Qigong går jag även och får individuell träning med en underbar fysioterapeut en gång i veckan. Träningen är i grunden lågintensiv men vi har på senare tid lagt in lite pulshöjande övningar. Min fysioterapeut är toppen då hon är bra på att läsa av vad jag är i behov av samtidigt som hon är skicklig på att utmana mig att ta ut svängarna lite.

Glömmer aldrig första gången hon utmanade mig och jag fick jogga runt i bassängen varvat med att hoppa och jag höll igång i ca 6 min i sträck. Jag var förvånad över hur bra det gick och hur lugn jag lyckades att hålla mig även fast jag fick en rejäl pulshöjning. Visst jag var helt utmattad och kraschad när jag kom hem och sov i två timmar – men det var det värt! En mycket positiv upplevelse som blev ännu bättre dagen efter då jag vaknade och när jag satte ner fötterna i golvet känner jag en brännande träningsvärk som gör att jag struttar mig fram samtidigt som jag fnittrar och är så lycklig över att få känna träningsvärk igen! Det blev på nått sätt ett bevis på att jag och min kropp är på väg att återhämta oss.

Jag har haft denna individuella träning i lite över ett år och min fysioterapeut säger att det är skillnad på nu och då och hon säger att det går framåt – om än små steg i taget.

Det är svårt för mig att känna av alla mina framsteg men jag litar på mitt rehab-team och jag har bra dialog med alla så jag känner mig trygg och säker med dem samt framför allt att dem lyssna på mig.

Utan min rehab skulle jag nog aldrig orkat att ha det så som jag har samt att jag är övertygad om att jag hade varit ännu sämre i min UMS, hjärntrötthet och värk.

Jag är så tacksam över att jag får gå och ha individuell träning med min fysioterapeut då jag har insett att om det är någon plats jag ska våga att utmana mig själv och testa hur mycket min kropp klarar så är det ju här i bassängen jag ska göra det.

Bassängen är min fristad och min källa till återhämtning och den perfekta rehabilitering för mig. Mina besvär är inte bara utmattning, minnesluckor och värk utan även en försämrad balans, koordination och kroppsuppfattning. Detta är vanligt då UMS, hjärntrötthet och värk påverkar hela kroppen på alla plan. I bassängen kan jag ta ut svängarna lite mer då jag inte behöver tänka på att jag kan tappa balansen osv. Vattnets motstånd gör också sitt och får min kropp att känna sig ”omfamnad” och en känsla av att ha extra stöd runt om.

Känslan att kliva ner i den varma bassängen är helt magisk och det är som att min kropp hittar hem. Jag får alltid en underbar känsla av totalt lugn när jag kliver ner för trappan och det behagliga vattnet omfamnar min värkande och trasiga kropp och det känns som bara kontakten med vattnet gör gott i sig.

Det finns något som heter kroppsminne och muskelminne och är kroppens sätt att minnas te x en känsla, en beröring eller en aktivitet av att bara vara fysiskt på en specifik plats, positiv som negativ såklart.

Här i bassängen är det enbart positiva minnen och de i sig tror jag också bidrar till att göra gott. Det blir som ringar på vattnet, de sprider sig och blir större och starkare.

Sen tror jag också på att det finns andra faktorer som bidrar till att detta är den perfekta rehabiliteringen för mig. Jag har sedan barnsben älskat att vara i vatten så det kanske inte är så konstigt att det känns som hemma.

Jag vet att min mamma, när jag var liten, fick dra mig upp ur vattnet för att jag skulle torka och värma mig medans jag protesterade vilt, med huttrande tänder, blåa läppar och iskall gåshud ,att jag visst inte frös! Oftast var det för att vi även skulle äta picknicken. Det där med att försöka hålla mig borta från vattnet en stund efter att ha ätit den medhavda picknicken var lönlöst, jag var redan i innan mamma hann säga : Inget bad på en timme,  maten måste vila i magen annars får du kramp!

Nu vet vi ju att det inte stämmer men attans vad jag kände mig stolt att jag alltid lyckades lura krampen eftersom jag aldrig fick någon oavsett massor av prickig korv-limpmackor och saft i sirapsflaska. Ni som är födda på 60 – 70 talet vet vad jag menar.

Tack för att du läste mitt inlägg och om du vet med dig om att det finns en fysisk plats där du känner dig hemma och trygg – besök den!

/ Maja