Onsdag kväll. Jag sitter med en kopp te ett tänt ljus på min balkong jag har varit trött den sista veckan, förra veckan var jag rejält trött och hela veckan kändes som en lång transportsträcka mot helgen. När jag är inne i min pms-period så blir jag trött, får en enorm ångest som gör att jag helst vill krypa ur mig själv och ställa mig bredvid och så var det förra veckan, plus att jag var på snabb visit för lite trevligheter i Stockholm mellan lördag och söndag förra helgen. Så kanske inte konstigt att förra veckan kändes som en enda lång transportsträcka. Sedan är hösten på väg plus att jag i bloggandet här på Balans delar med mig av mig själv och det som var min vardag mitt liv i många år och det påverkar också en del.
Mina onsdagar är lite heliga för mig, de har jag som ledig dag för återhämtning och det behövs, men de två sista onsdagarna har jag haft möten på jobbet så fick ändra lite på mina lediga dagar. Men jag inser att det inte funkar riktigt, i bland glömmer jag bort att jag fortfarande till vis del är i en återuppbygnads process och hur långt jag faktiskt kommit på bara fyra år ställer kanske lite för höga krav på mig själv också.
Så idag behövde jag ta till ett av de knep och tips jag fick och lärde mig plocka fram när jag började jobbet på insidan då i slutet av 2016 början av 2017. Då satt jag på balkongen sena kalla vinterkvällar och nätter med musik i öronen, ångest och abstinens av att jag då började trappa ut sömnmedicinen jag var beroende av i så många år. En medicin som man från vårdens sida sa att det bara var att sluta med man kunde inte vara beroende av den, men det var då jag fick stöd från andra än vården. Och jag får fortfarande då och då ta fram balkongtricket när det behövs och ikväll behövdes det och det är dessutom ganska mysigt att avsluta dagen på balkongen.
Vi som kämpar med oss själv vi är sjuktstarka men vi får inte glömma bort att vi bara är människor och inga robotar.
Nu önskar jag er en fin vecka så hörs framöver.