I min kommun finns det en ”vinkbuss” som kör en speciell tur runt i kommundelen och stannar dels i centrum och utanför entrén till sjukhuset där jag har min rehab .

Det finns fasta hållplatser den stannar längs sin runda men man kan även vinka in så stannar den och släpper på. Nu har jag det så bra att den kör sin tur in på gatan där jag bor så jag kan åka från dörr till dörr de dagarna jag har min rehab.

Innan jag blev sjuk åkte jag den aldrig då det kändes onödigt…Jag kunde ju ”raska” dit jag skulle! Det gick liksom snabbare att raska ner mot centrum då vinkbussen åker sin vanliga runda som tar lite tid samt att den endast går en gång i timmen.

Sen, om jag ska vara ärlig, hade jag väl en förutfattad mening om att den var till för de gamla som har svårt att gå. Jag kunde ju raska ner till centrum på 7 min.

Jo, jag klockade t o m hur fort jag kunde ta mig olika sträckor… Allt för att spara så mycket tid som möjligt samt att vara så effektiv som möjligt. När jag tänker tillbaka så gick jag aldrig i vanlig promenadtakt – jag raskade eller t o m ”powerwalkade” vart jag än skulle oavsett hur gott om tid jag än hade. Fast det var väl det jag inte tyckte jag hade då all min tid skulle effektiviseras. Får ta och skriva ett inlägg om det framöver för nu åter till min kära vinkbuss.

Jag är så tacksam att denna vinkbuss finns och att jag bor på den gatan den kör sin runda på då den hjälper mig att spara, planera och hålla energin i balans. Visst skulle jag önska att den gick minst två ggr i timmen men en gång är bättre än ingen.

Den är ovärderlig på det sättet att det verkligen blir från dörr till dörr för mig så jag kan minimera både energiåtgång samt minimera stimuli-intryck som ev byten av färdmedel skulle orsaka.

Nu känner jag igen chaufförerna som kör och de känner igen mig och det hälsas glatt och trevligt. De är trevliga och hjälpsamma och finns till för de passagerarna som behöver och det ska dem ha en stor eloge för då jag ser vilken stor betydelse det har för många av passagerarna. Jag tror att dessa chaufförer fyller en social funktion också då många av passagerarna gärna sitter och pratar med chauffören under turens gång. Kanske är det dagens enda samtal?

Jag sitter inte med i samtalen som du säkert redan förstår. Jag sätter mig längre bak och försöker att minimera all slags yttre stimuli och lyssnar på lugn musik på låg volym i mina hörlurar ,samt att är det minsta soligt så har jag solglasögonen på

– som Greta Garbo, en av Sveriges mest världskända skådespelerskor genom tiderna!

Ja, jag brukar ha den glamorösa liknelsen för mig själv för att inte dras in i negativa tanker om att jag kan ses som en enstöring eller en uppblåst typ etc.

Greta Garbo hade alltid solglasögon på och det blev ju hennes signum på nått sätt.

Mina solglas hjälper mig då jag är extremt ljuskänslig. Min stimulikänslighet är ,till större del ,orsakad av hjärntröttheten men jag vet också att UMS kan orsaka detta och då jag har bägge dessa diagnoser så är det inte så konstigt att jag är så känslig som jag är.

Min stimulikänslighet är säkert svår för omgivningen att förstå då den inte syns utåt men den känns som sagt. I början brukade jag beskriva det som om hjärnan brann. Nu när jag har kunskap om vad det är som sker när jag utsätts för mycket stimuli så skulle jag vilja beskriva det som att hjärnan blir överarbetad eftersom den just nu inte kan sålla, sortera eller kategorisera inflödet utan tar in ALLT!

Att vara sjuk i UMS och hjärntrötthet är som att leva i ständig beredskap i krisläge samtidigt som du har noll resurser för att agera.

Jag tror att du nu förstår hur värdefull denna vinkbuss är för mig då allt som kan förenkla min vardag är av stor betydelse för hur min återhämtning och rehab ska fungera. Jag skulle beskriva det som en vågskål som helst ska stå helt still men som oftast tippar över men ibland finns det sånt som håller den från att tippa för mycket.

Tänk att det kan vara en buss du kan vinka in.

Tack för att du läser mina inlägg och har du en vinkbuss där du bor, var inte rädd för att använda dig utav den. Spar på din energi så du håller.

/ Maja