Förra veckan jobbade jag alldeles för mycket med mitt företag. Det kändes nödvändigt, det ska bli lugnare denna veckan. Hela tiden så hängde det över mig att jag skulle skriva en text till riksbalansbloggen att säga nej till Johanna hade jag inte i tanken, nej jag brukar genomföra och fullfölja saker. Och det är nog här problemet ligger. Jag älskar att arbeta och ha mycket omkring mig och det mesta är ju roliga saker att bromsa i tid när man lyfts av olika projekt då vill man ju bara hålla på. Men STOPP HÄR NU!
Jag vill göra mig själv uppmärksam på att jag har en allvarlig psykisk diagnos.
Bipolärtyp 1
Min sjukdom är lömsk (tycker jag)
Det kan vara svårt för mig att dra i nödbromsen i tid då jag inte vill lyssna på det örat när jag mår bra.
När jag reflekterade över detta så mailade jag Johanna och skrev: Jag har ingen möjlighet att dela med mig av något inlägg denna veckan för jag har för mycket just nu. Men delar gärna med mig nästa vecka.
Detta kallar jag insikt, sjukdomsinsikt. Jag är stor flicka nu 53 år så då borde man väl ha lärt sig något. Tveksamt ibland.
2005 lovade jag min man och våra barn att aldrig mer ska få en psykos, det sköter inte sig själv att leva upp till det. Fysisk och mental träning dagligen ger bra förutsättningar men att bromsa i tid är det viktigaste hur roliga projekt man än håller på med då jag valt detta aktiva liv.
Här kommer självledarskapet in. Kortfattat.
- Medvetenhet
- Acceptera
- Tillt
- Trygghet
- Eget ansvar (skyll inte på andra, hur provocerat det än låter, jag vet}
/A