Han ställde diagnosen på en patient. Veckan efter fick han den själv.
Niklas Nygren är psykiatrikern som efter år av intensivt arbete både på jobbet och privat själv fick diagnosen utmattningssyndrom.
Nu bloggar han om livet med utmattning.
Medvetenheten om att han stressade för mycket fanns där men att han var på väg in i en utmattning såg varken han eller hans omgivning.
– Jag förstod inte hur illa det var. Det var någon som beskrev att man är framme vid kanten hela tiden och sen backar man tillbaka och sen är man tillbaka vid kanten igen och sen plötsligt trillar man över och då är man rökt, säger Niklas.
Som psykiatriker träffar han dagligen personer som är drabbade av psykisk ohälsa. Men att han inte gjorde kopplingen mellan sitt eget mående och en utmattning tror han handlar om en blindhet.
– Jag tror att jag ställde den diagnosen på en patient veckan innan jag klappade ihop själv. Det är ju jättespännande, man blir blind för sina egna nedsättningar och symptom, säger han.
Niklas var sjukskriven under ett och ett halvt år för sin utmattning. När hjärnan började vakna till liv igen, som han själv uttrycker det, så började han skriva om sina upplevelser och livet med diagnosen.
– Jag hade många tankar om varför det hade blivit som det blev och tänkte att det kunde jag bjuda på, när psykiatern går in i väggen. Det var lite av grejen att faktiskt att bjuda på den detaljen. Det var väl sakens ironi, säger han.
Bloggen ”En psykiaters funderingar- Betraktelser längs livets slingrande stigar” är ett utlopp för Niklas tankar om utmattning och livet i stort. I ett inlägg skriver han: ”Jag måste hushålla med hur mycket jag släpper in. Att köra på motorväg är fullt tillräckligt just nu”. Han beskriver sitt bloggande som en tanke som dyker upp i huvudet, som han vill utforska, och när första ordet skrivs påbörjas formandet av inlägget. I förväg har han inte någon aning om hur det ska sluta.
– Jag kan vara ute på en promenad och så dyker det uppe en tanke som jag kan tycka är spännande och vill utveckla. Jag utforskar sen tanken genom skrivandet och när jag börjar skriva i en ände vet jag inte var jag kommer hamna, säger han.
Hans texter har getts ut i bokformat och har även spelats in som ljudfiler, på senare tid har han även börjat filma. Från början handlade många av hans inlägg om just hans utmattning, han kallar den delen för kapitel ett. I dag har han påbörjat kapitel två av sitt skrivande som mer handlar om allmänna problem, som pandemins alla digitala möten. I inlägget ”Inga änglar går genom digitala rum” resonerar han kring webbaserade patientmöten och andra jobbrelaterade mötena. Något fattas menar han.
Han skriver:
”Men ett samtal består av så mycket mer. En del saker är uppenbara, andra inte. Sättet vi har ögonkontakt, hur vi andas och kanske suckar. Hur vi drar efter andan för att signalera att vi vill säga något. Antydan till ett leende, som kanske bara syns i ögonvrån. Blänket i ögonen som talar om att den andre personen egentligen är ledsen, även om orden säger något annat”.
Hur du blivit en bättre psykiatriker sen du själv drabbades av psykisk ohälsa?
– Det har nog bidragit till det i högsta grad. Men jag skulle nog säga att det inte bara är själva utmattningen och vad den medför för mig utan hela processen. Att man börjar titta på sig själv och sitt eget liv, vad som har lett fram till att man blivit sjuk och utforska det, om man förmår att göra det, att titta på vad det var som ledde fram till det här, säger han.
Niklas träffade själv en psykolog under sitt tillfrisknande och fick inte bara diagnosen utmattningssyndrom på ett papper utan fick också veta att han hade en kris som lett till att han blev sjuk.
– Jag träffade en psykolog för en utvärdering hos företagshälsovården och han sa att ja du har ett utmattningssyndrom men du har också en värderingskris. Det vill säga att delar av mitt arbete funkade inte med mina värderingar. Som när det kommer till pengar och att pengar hamnar överst på dagordningen och inte patienten. Ja då blir det ett problem, säger han.
Hur är det då att ha fötterna på både sidor, att vara psykiatriker men också vara patienten som behöver bli behandlad för sin psykiska ohälsa?
– Det där är en intressant fråga. Jag tänker inte så mycket på att jag vare sig är patient eller doktor. Det är som jag brukar säga, jag kommer aldrig bli läkare. Jag har svårt att definiera mig själv på det viset.
I dag arbetar Niklas 80 procent, 20 procent är han tjänstledig och han arbetar inte fredagar. En anpassning han valt att göra för sitt psykiska välbefinnande.
– Det är en anpassning men det är också för att frigöra tid till det mer kreativa.
Har du fortfarande symptom kvar av din utmattning i dag?
– Jag skulle säga att jag är fullt frisk men att jag har en massa symptom, säger Niklas och skrattar.
Johanna Höst
Riksförbundet Balans