Zandra Edwardsson är idag 36 år, bor i Örebro och engagerar sig i föreningen Balans Örebro län. Som tonåring fick hon sin första depression och hon minns hur det var att må dåligt utan att veta vad som var ”fel”.
-Att behöva använda sig av startkablar varje morgon för att lyckas komma igång håller inte i längden, är batteriet slut så är det. Min startkabel var sänglampan. Jag tryckte bokstavligt talat ner den rakt i ögonen för att lyckas ta mig upp ur sängen, säger hon.
Det var under gymnasiet som Zandras hälsa blev sämre. Hon kände sig ständigt trött och hade väldigt svårt att komma upp på morgonen. I skolan kunde hon plötsligt börja gråta utan anledning och under den här perioden utvecklade hon också en ätstörning.
-Min mamma tog mig till kuratorn några gånger, men jag minns inte att det var något som hjälpte. I slutet av tonåren fick jag prova antidepressiva men de hjälpte inte heller och det var först 2012 räddningen kom då jag fick min diagnos, bipolär typ 2. Den ingav hopp och jag upplevde att jag blev tagen på allvar. Det kändes viktigt.
Mariah Levicsek,
Riksförbundet Balans
