Ja, detta med ett bra bemötande inom primärvård som är det första man söker sig till för bedömning och vidare hjälp är oerhört viktig.

En för mig bra vårdkontakt, har enligt mig detta förhållningssätt, i bemötande: rakhet, ärlighet, visar empati i bemötandet. Håller sig också till ett professionellt bemötande enligt riktlinjer och inte låter sitt privata mående såsom , stress ”spillas” över på patienterna , utan hålla ett likvärdigt , värdigt, respektfullt bemötande åt Alla. Också viktigt att en välvilja och driv och ambition och ett stort ansvar visas under varje enskilt vårdmöte.

Personligen har jag mått riktigt dåligt då min oro emellanåt vistats bort med någon slags hänvisning till min diagnos. Nej , orolig och noggrann som person har jag alltid varit  redan från barnsben. Det är en del av min personlighet och bör bemötas med respekt vilket iof alla olika diagnoser också bör. Det ska vara en hjälp i vård och behandling med en diagnos absolut inte en anledning till ett mindre bra bemötande eller mindre respekt. Det tycker jag är helt fel eftersom ”vård”,  heter just vård av en orsak.

Förtroendet mellan vårdgivare och patient kan annars ställa till det mycket i vårdkedjan. Och resultera i att man inte känner den tillit som är av jätte stor betydelse för en snabbare och säkrare diagnossättning.

Jag har haft ca 7 olika diagnoser som har ändrats eftersom de aldrig  stämt helt enligt vården genom åren.

Idag ska jag äntligen få traumaterapi mot det som hände i tonåren och som fortfarande grämer mig. Bättre sent än aldrig.

Jag har haft ca 7 olika diagnoser som har ändrats eftersom de aldrig  stämt helt enligt vården genom åren.

Har dessutom nyligen haft anorexia med ett  BMI på 16.9 i vintras ,med hårväxt på kinden och i nacken. Har alltid velat stå på egna ben samtidigt som jag bryr mig nästan för mycket om andra.

Nu har jag dock fått ”lite nog”,  är 35 och måste tänka på egen plan innan livet tar slut fullständigt.

Har dessutom nyligen haft anorexia BMI 16.9 i vintras ,med hårväxt på kinden och i nacken. Har alltid velat stå på egna ben samtidigt som jag bryr mig nästan för mycket om andra.

Det har medfört att jag öppnat ögonen och tyvärr blivit lite bitter samtidigt. Men jag ska göra mitt bästa för att istället kunna försöka fortsätta  bidra med dessa erfarenheter och kanske hjälpa till på något sätt.

Detta är för andra men även för min egen del kan jag vara ärlig med. Jag måste vidare nu. Äntligen. Ska försöka . Mer Kärlek, Respekt och välvilja åt ALLA nu , tack ! ❤

Jag har alltid haft en personlighet med bra självförtroende i saker jag gör, men samtidigt väldigt dålig självkänsla och har tom varit självdestruktiv.

Har hört att jag är  ganska klok , av mina fina vänner. Detta ambitiösa , kloka men väldigt osäkra har ofta gjort mig missförstådd. Detta behöver belysas åt andra som är i samma situation.

Av ren välvilja och med ett nytt livshopp och mer energi…😊❤

Detta är för andra men även för min egen del kan jag vara ärlig med. Jag måste vidare nu. Äntligen. Ska försöka .

Mer Kärlek, Respekt och välvilja åt ALLA nu , tack ! ❤

Tur att jag har William han har verkligen gett mig ett nytt livshopp 😊❤❤❤

Kärlek , mindre känsla av ensamhet och hittills redan en lite bättre självkänsla.

Bra och fina relationer med ett stort mått av empati och värme ❤är så viktiga och  betydelsefulla, det vet jag nu ❤

Tack för att du finns William och dessutom här i Töreboda❤

Känns som min personliga revansch dessutom 😊❤💖

Personligen gillar jag också egentligen att vara positiv, det är så jag hanterar min vardag bäst. Så detta skriver jag här och sedan försöker jag leva i nuet, som man gör via meditation. Den strategin fungerar bäst för mig. Jag är inte arg på någon enskild person utan detta känns mer som ett ”samhällsproblem”. Och det är på så vis det endast kan ändras, har läst grupppsykologi i gymnasiet och på socionomprogrammet och eftersom människor är flockdjur så drar jag slutsatsen att en ändring behövs tydligare struktur/ lag och tydligare, mer lättillgänglig  info om patienters rättigheter,  snarare än hos enskilda.

Bra med broschyrer hos vårdcentraler och alla olika patientföreningar. Risken på en liten ort kan ju annars lätt bli en tystnadskultur, mindre bra arbetsmiljö. Jag beundrar alla som vågar stå upp för ett värdigt bemötande med mycket respekt trots att riskera att förlora sitt jobb. Jag har tyvärr sett det hända på vissa arbetsplatser, vill ej ange namn. Men det var under på en avdelning på kärnsjukhuset där jag fick ett sommarvikariat ,   första sommaren efter gymnasiet innan jag började studera i Östersund.

Önskar alla en fin , respektfull dag ❤

/Malin Jönsson