Jag har aldrig riktigt haft koll på vad jag vill bli “när jag blir stor”, eftersom jag inte ens vet vem jag är nu. Jag har alltid varit vilsen och byter framtidsdrömmar lika ofta som jag byter underkläder. Och jag vet om att jag är så här, vilket tär otroligt mycket på mig. Det känns som varje gång jag blir taggad på någonting så hinner jag knappt njuta av känslan för att den kommer följas av besvikelse eller överskuggas av nästa grej jag hakar upp mig på och börjar drömma om.
Det kan räcka med att jag tittar på ett avsnitt av Greys Anatomy, så vill jag bli läkare. Eller så tittar jag på en dokumentär om lyxiga båtar och då vill jag börja jobba på en lyxkryssare. Jag snöar in totalt och börjar kolla på utbildningar, kurser, möjligheter, jobb, kontakter, finansiering och allt annat som kan krävas för att jag ska kunna uppfylla denna nya galna dröm.
Detta är något som händer mig hela tiden och så länge jag kan minnas, i alla nivåer av mitt mående. Det slutar med att jag alltid blir besviken på mig själv för att jag har så svårt att fullfölja saker och det gör också att jag är rädd för att bli inspirerad – för att jag så lätt blir helt besatt. Det gör också att jag känner att jag inte kan lita på mig själv, för hur vet jag när det är “på riktigt” och när det bara är min senaste besatthet.
För mig handlar det ofta om tre mål med sakerna jag vill göra och de är; kan jag tjäna massa pengar på det? Kommer jag ha jäkligt kul och må bra medan jag gör det? Och kommer andra människor tycka att det är riktigt häftigt? Jag hör ju själv hur orimligt det är, men samtidigt kan jag inte stoppa mig själv. Jag önskar att jag någon gång kommer hitta det som på RIKTIGT är min grej och att jag kommer kunna slutföra någonting här i livet, för just nu känns det som en omöjlighet.
Kram,
Alexandra