Att känna att man inte passar in någonstans eller i något sammanhang. Till exempel att gå till jobbet, gå på after work med kollegor , gå upp och planera inför en arbetsdag eller komma hem från jobbet att förbereda sig inför en ny dag.
Jag är sjuk och har inte arbetat på fem år. Det förändrar en människa att vara hemma så pass länge, man hamnar i ett sorts vakuum där man inte har en aning om vad som kommer att ske eller hur man kommer må i framtiden. Det leder till ångest, oro, en ovisshet om vart man hör hemma och i vilket sammanhang. Det är väldigt viktigt här i livet att känna samhörighet för ett syfte eller en grupp människor. Det blir väldigt svårt när man är sjukskriven och håller sig hemma i sin lägenhet. Alla sitter själva i varsin låda känns det som. Och samhället lägger locket på. Här sitter vi och tynar bort lite grann. Jag blir ledsen när jag tänker på vad mina gamla klasskompisar har hunnit göra under dessa fem år. Många har köpt hus, skaffat barn, gjort karriär, utbildat sig och har ett arbete.
Jag vet att man inte ska jämföra sig med folk men det är lättare sagt än gjort. En stor del av befolkningen drabbas av depression. Jag använder ordet drabbas eftersom det är ingenting man själv är ansvarig för eller väljer att bli sjuk.
Jag är en del av befolkningen som antagligen kommer ha återkommande depressioner genom hela mitt liv och det gör en ju inte direkt så positiv eller glad. Många säger till mig att ”du kan inte jämföra dig med andra”, och ”tänk inte så”, eller ”men du har gjort det här istället”, men det är så lätt för någon annan att säga de orden när de inte har varit i min sits.
Men det som lugnar mig något är att jag vet att jag inte är ensam , Jag har många vänner som lider av ångest, depression och utbrändhet som är ett stort stöd för mig och som alltid finns där och accepterar mig som jag är. Tack till er för att ni finns och för att ni är ni. Frågan är ju vad man kan göra kring detta utanförskap som drabbar så många av befolkningen, Finns det något sammanhang där vi alla kan komma samman för att minska ensamhet och depression? Vad skulle vi kunna göra i så fall och hur?”
Mvh Pauline Brunosson