Jag har ju grubblat mycket över min diagnos , och har aldrig kunnat släppa vissa delar ur dåtiden som mobbingen och övergreppet…nu kanske jag äntligen kan gå vidare…för jag blir erbjuden en traumainriktad terapi.

Såhär uttryckte min läkare min psykiska status för närvarande , ”Välvårdat yttre, avmagringen syns väldigt tydligt men hon ser fräsch ut. God formell och god emotionell kontakt. Som vanligt lite försiktig framtoning, hon känns lite osäker. Grundstämning neutral. Ingen synlig ångest.

Inget psykotiskt. Och min läkares bedömning blev följande,

”Mår egentligen förhållande vis bra och har klarat sig utan grundpsykofarmaka sedan i våras. Ibland undrar hon om den bipolära diagnosen verkligen stämmer men inser att hon hatt haft allvarliga svängningar förut och mått mycket dåligt.

Hon har också grubblat över sin diagnoskod, bipolär ospecificerad F31.9, och jag förklarar att man väljer 9:a i tredje position när symtombilden inte är helt typisk för något annat bipolärt syndrom.

Patienten går idag in på en destruktiv relation som hon befann sig i under ett halvår då hon var i 19 års ålder med en man med ADHD som så småningom utsatte henne för sexuella övergrepp , fysisk misshandel var kontrollerande.

Dessutom blev hon gravid vilket ledde till en legal abort något som hon aldrig fick prata igenom med någon ordentligt.

Hon säger också att hon kände skuld för allt som hände med honom men idag är hon mer arg och motiverad att komma vidare”

Min läkares förslag på åtgärd blev en traumainriktad terapi, vilket kändes väldigt bra.

Hon skulle ta upp mitt ärende med en psykolog och jag blir ev. erbjuden en traumaterapi för att äntligen kunna bearbeta mina trauman och på så sätt få en möjlighet att äntligen kunna komma vidare. Det vore ju toppen…verkligen.

Idag har jag fortfarande svårt att släppa dåtid, mobbingen och övergreppet,  men framförallt aborten, vilket är självklart, grubblar också mycket, har också fortfarande sömnproblem som jag ibland även måste ta sömnmedicin mot.

Har nog aldrig känt mig såhär motiverad…, oj vad jag har grubblat under den här perioden , sjukpensionär, oroligt lagd och Corona pandemi ute…

Motion , Rutiner, regelbundna måltider , bra samarbete runtomkring och ett sammanhang trots Corona känns viktigt och bra för mig .

Traumaterapi här kommer jag, framåt marsch…känner mig ändå ganska förhoppningsfull och är mycket motiverad ….


Mitt slutbetyg som jag ändå var ganska nöjd med trots mina hårda krav på mig själv. Idag är jag även glad att jag gick i ”mål” med min examen trots det jobbiga traumat jag var med om och konsekvenserna för mitt psykiska mående som det medförde…

 


En bild på mig idag,  nov…2020
Mår faktiskt ganska bra idag, bra , med rutin, motion och återhämtning från stress när jag ibland känner lite för starka känslor och ser ner på mig själv , kanske lite väl mycket .., försöker samtidigt vara stark och har alltid velat vara mig själv gå , dvs uttrycker mina åsikter, men inser att jag måste försöka anpassa mig mer för att komma med i gemenskaper…Efter corona såklart…🙂

 


Cypernresan ( Fig Tree Bay) fortfarande ett starkt , detaljrikt bra minne av en välbehövlig och härlig resa . Familjen kom även närmare varandra och vi hade mycket trevligt och åt även väldigt god mat 🙂

 


Mitt stipendium som gjorde mig både överraskad och glad ,  jag rördes till och med till tårar, när jag gick fram och tog emot det, bland skolans samtliga elever,  i årskurs tre…
Vilket minne,  och vilken känsla ändå… 😊💯