Vännen, balansmedlemmen, tidigare radiochefen och journalisten
Arvid Lagercrantz har avlidit. Arvid blev 78 år gammal.
Han var under många år engagerad i lokalföreningen Balans Stockholm och var också en av dem som skapade Riksförbundet Balans.
2010 kom hans bok ut ”Mitt galna liv” som var baserad på hans eget liv med bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. För organisationen Balans var han en person som alltid fanns där och som visade sitt stöd för vårat arbete.
Han efterlämnar sig makan Aina och sonen Love.
Så här minns Arvids vänner och medlemmar i Balans honom.
Under 2019 anlitade vi Arvid för en föreläsning på ett av våra mer välbesökta Balanscaféer. Jag glömmer aldrig den kvällen. Arvid berättade så öppet om sitt lidande och sitt liv med bipolär sjukdom, och kunde inte hålla tårarna tillbaka. Vi var många som grät med honom den kvällen.
Vilket liv, vilken man! Han lämnar ett stort tomrum efter sig i vår förening.Marianne Flynner, vän och medlem i Balans Stockholm
Vuxenskolan på Gotland ordnade en föreläsning med Arvid. Det kom 150 personer. Vi bildade en Balansförening och en samtalsgrupp. Arvids tankar om öppenhet kring psykisk sjukdom och anhörigas stöd har säkert förändrat synen på oss. Arvid var till stort stöd för mig personligen när jag valdes till ordförande i Riksförbundet Balans. Ibland åt vi lunch. Arvid tog alltid grillade räkor! Ibland pratade vi sjukdom. När min mamma fick höra att Arvid skulle komma till mitt kalas sa hon ” han som är så snygg” och vid första bästa tillfälle bad hon om att få sitta bredvid honom i soffan.. Arvid var nog generad. Jag kommer att sakna hans varma blå ögon.
Simone Gynnemo, vän och ordförande i Riksförbundet Balans
Sista gången jag träffade Arvid på ett balansmöte satt vi och jämförde våra krämpor. Vi konstaterade att vi båda var ena gamla vrak. Sedan skrattade vi, men nu är det inte så kul längre. Min och föreningen Balans gamle kompis är borta. Krämporna har tagit honom. Arvid har varit en stöttepelare i vår förening. Balans är ju till för personer med bipolär sjukdom och eller depressioner, deras närstående och andra intresserade. Arvid har hållit massor av föredrag om sin bipolära historia och alltid propagerat för medlemskap i föreningen. Hans vänlighet och omtänksamhet hade ingen gräns. När jag i något sammanhang nämnt att jag gillade choklad skickade han en drös med posten.
Eva Ollén, vän och medlem i Balans.
Jag har haft glädjen att få möta Arvid Lagercrantz vid så många olika tillfällen. Som när vi i familjen började som medlemmar i Balans Stockholm fanns Arvid där och välkomnade oss. När vi jobbade i styrelsen med föreningen och var osäkra hur vi skulle agera så var Arvid ett stort stöd med sin erfarenhet och sin syn på vårt arbete. Gav råd och beröm.
Råden var tydliga ” Håll ert till det viktigaste! Det är att stödja den enskilde individen genom att möta andra i samma situation och kunna få stöd som i samtalsgrupper”
När Arvid höll föredrag om sitt liv som drabbad lyssnade alla och inget öga var torrt. Gripande och ärlig berättelse som gav ett enormt stöd.
Arvid stora kunskap om hur helheten kring psykiatrin såg ut och hur den var organiserad.
Att på våra caféer få vara närvarande när Arvid möte våra nya medlemmar, i alla åldrar, på ett så naturligt och varmt sätt. Så värdefullt för de drabbade och för föreningen!Vid alla dessa tillfällen var hans närvaro och stora värme så ärlig. Samtidigt nära till skratt och grått.
Stort tack Arvid för din insats och för att vi har fått vara nära dig.
Med varma minnen
Erik Rådström
Ordförande Balans Stockholm och ledamot i Balans Riks styrelse
En väldigt speciell man har gått ur tiden. Han har skrivit en väldigt bra bok som jag läste för många år sedan. Sen träffade jag honom på en konferens som föreningen Balans hade i Rosersberg.
Det var första gången jag var på en konferens med föreningen i riksförbundet. Det var ett aningen annorlunda möte. Jag hade åkt bil till konferensen i tron om att det skulle vara mindre stressigt än att byta med olika tåg och passa tider m.m.
Javisst Monica Andersson, ibland tänker du lite fel. Jag tappade bort mig och åkte fel massor av gånger, bland annat i två rondeller där jag bara åkte runt, runt utan att hitta vart jag skulle åka ur rondellerna. Skulle ha varit på konferensen på förmiddagen men kom inte fram förrän på eftermiddagen. Jag var stressad och knäckt när jag klev in genom dörren på konferensanläggningen. Jag visste inte vart jag skulle eller vad jag skulle säga.
Då stod han där vid dörren. Och frågade lugnt om jag skulle vara med på konferens med föreningen Balans. Sen lotsade han in mig i rätt konferensrum. Stressen och panikkänslan som jag kom dit med försvann av hans trygga närhet och lugna bemötande. Jag har haft förmånen att träffa honom fler gånger efter det och alltid beundrat denna man.Och om du inte har läst hans bok ”Mitt galna liv”, så gör det! Läs den!Monica Andersson, Balans Värmland