Livet är vad det är just nu.

Många har det svårt nu, är rädda och mår dåligt och känner mycket hopplöshet – mig själv inkluderad.

Så jag tar skogspromenader varje dag.

Går ut i naturområdet nära mig, lyssnar till träden och fåglarna och våren som ändå är på väg. Fokuserar på att andas och bara vara där och då, här och nu. Jag sätter mig på bergknallen och mediterar eller läser i en bok om det är tillräckligt varmt. Försöker hitta lugnet som bara naturen kan ge mig; den där närvaron av att allt är som det ska. Saker förändras, kommer och går. Det är som det ska. Det är eviga kretslopp som går om och om igen och förändringen är konstant. Naturen är en bra påminnelse om det och det här kommer också gå över till slut.

Jag förlorar kanske lägenheten, kanske inte får ett jobb på väldigt många månader och kanske inte överlever allt vad Coronakrisen innebär, men jag kanske gör det också. Kanske går det bra, kanske blir det ännu bättre. Jag kan få ett mycket bättre jobb och kanske flyttar jag nån annanstans. Jag vet inte, men försöker komma ihåg att jag aldrig haft en säker inkomst eller framtid. Jag har alltid oroat mig över ekonomi, jobb, materiell trygghet och min framtid. Den enda skillnaden nu är att hela världen är i kris och att mina utsikter är ännu sämre. Men jag har överlevt hittills. Och naturen är en väldigt bra påminnelse om att allt ständigt är i förändring: inklusive vår värld och mitt liv.

/Anne

Jag finns på insta om du vill kommentera eller säga hej: glittering.dreams