Det dök upp ett minne på Facebook idag som påminde om att det är fyra år sedan jag kunde ringa ett telefonsamtal som jag längtat efter att göra från den dagen jag första gången klev in genom dörrarna till specialistpsykiatrin. Jag kunde då i maj 2017 ringa det där telefonsamtalet till psykiatrin efter att ha kommit en bit på vägen med min livsstilsresa och be dem skriva ut mig därifrån för nu tog vårdcentralen över.

Och i och med det så blev jag inte bara fri från psykiatrin jag blev även av med de diagnoser som bipolär typ 3, ospecificerad personlighetsstörning och senare kunde jag även sluta med Levaxin för sköldkörteln som jag fick problem med i samband med litium behandling.

Det var tuffa år när jag var fast där och jag är glad tacksam för att jag kom levande därifrån, men som jag skrev i förra inlägget det som fungerat för mig och det som var fel för mig kanske inte är så för någon annan. Jag hade bara önskat  när det var som värst och alla fumlade i mörker att man då satt sug ner och lyssnat på mig utan att döma utan att se diagnoser utan bara låtit mig få tala om hur jag mådde. Idag såhär efteråt så ja det var en resa jag lärde mig oerhört mycket om mig själv om andra och jag vill faktiskt inte vara utan den, den är en del av mig har format mig till den jag är idag. 

Och med detta så tackar jag för mig som bloggare för Balans för nu är det dags att fokusera på Carolina 2021😊 vill ni så följ mig på carroresan.blogg.se där bloggar jag om livet här och nu blir mycket välmående löpning kost mm ja det som är jag idag. 

Ha det så fint hoppas att jag inspirerat någon till att våga tro på sig själv att det som ibland kan verka vara omöjligt faktiskt kan vara möjligt och glöm inte gör det du vill göra för din egen skull.