Jag har sovit mer och bättre under veckan som varit än jag gjort på många år. Min sömn har alltid varit förfärlig. Mina tonår och den första tiden som ung vuxen var präglade av konstant trötthet. Stundtals är jag ofantligt trög och självdestruktivt nog så kan jag även vara envis i att fortsätta med negativa mönster, eller i att vara lat och inte ordna för mig så att det mest basala fungerar.
Men nu(äntligen!) så har jag gett efter för att jag inte är speciell och förtjänar samma komfort som alla andra. Mitt lilla sängbås är inte klart ännu, men väldigt funktionellt. Sov i ungefär 12 timmar i förrgår. Helt overkligt, jag som i vanliga fall får ut en sisådär 5 timmar kvalitetssömn per natt.
Det har hänt andra bra saker. Vågade mig på ännu ett havsbad, satte upp nya gardiner, har inte rökt några cigg, och annat fint. Det har varit tufft ganska länge och jag har aldrig känt att det kan bli bättre, inte på riktigt. Nu är jag säker på att det faktiskt blir bättre. Ångesten kommer och går under dagarna, tvivel, osäkerhet. Även en massa bra känslor börjar komma upp till ytan.
Min terapeut tycker att jag verkar ha ganska bra koll på läget, så just nu har vi inga tider bokade utan tar det om det börjar gå sämre. Det går helt enkelt ganska bra.
PS. Jag övar ju på att vara vuxen och provar mig fram i både kök och hem. Gjorde ett försök med att panera kyckling. Gör inte det, blir inget bra! XD