Sommaren är officiellt här och för de flesta innebär det sol, bad, semester och härliga dagar i värmen. För mig och ett antal andra innebär det något helt annat. Press, stress och ångest. Det är några gånger per år som det inte är riktigt accepterat att må dåligt. Dels under högtider som är utspridda över året, men speciellt under sommaren. Det är som att alla automatiskt ska må bra för att solen skiner och temperaturen kryper upp över 20-gradersstrecket.
Eftersom jag inte jobbar heltid under året så har jag ingen riktig semester, sommaren innebär att kämpa för att få timmar eller klara av de pass jag får, precis som under resten av året. Att solen skiner ute brukar ofta ge mig känslan av att jag borde vara ute och njuta av det. Kanske träffa vänner eller göra roliga saker. Men om energin inte finns, om viljan inte finns, om ångesten bara väller över mig, så känns det ännu jobbigare när man förväntas vara lycklig.
Meningen med det här inlägget var inte att få de som verkligen njuter av sommaren att må dåligt på något sätt. Men när jag ligger inne och är deppig så spelar det ingen roll hur vädret ser ut på andra sidan rullgardinen. Och det är viktigt att komma ihåg att man aldrig MÅSTE må på ett visst sätt. Vi gör alla så gott vi kan och sen när måendet är stabiliserat så kommer jag njuta av det oavsett om solen skiner eller regnet öser ner.
Kram,
Alexandra