På sidan 113 i min bok, Boken som eldats upp två gånger fuck it nu kör vi. Är rubriken omtyckt, denna fruktansvärt jobbiga, tidigare spyfärdiga rubrik. När jag föreläste de första gångerna sa jag:
-jag tar den här direkt så jag blir av med den.
Jag inleder det stycket i boken med,
Jag har haft en enorm drivkraft i att vilja vara omtyckt i livets alla sammanhang. Det har varit en jobbig drivkraft som ibland landat i besvikelse då jag nervärderat mig själv. Idag tänker jag annorlunda, jag är trygg i mig själv. Om jag får en känsla för att någon inte tycker om mig för den jag är så bekommer det mig inte. Fokus numera ligger på att jag skall vara omtyckt av mig själv och det är inte längre ett heltidsarbete. Osv.
Numera, när jag lärt mig att acceptera mina fel och brister så resulterar det i att jag är mer närvarande och närmare att kunna ge mig själv och andra den respons och kred. Som vi är berättigade att få.
Den avslappnade känslan och att vara i det tillståndet gör att tankarna ligger och bara surfar lugnt på vågen.
Jag tänker tillbaka på första raderna på sidan 113. Där vill jag aldrig mer hamna, det handlar om att fortsätta njuta, vara närvarande, vårda sina tankar och tro på sig själv.
Omtyckt är en bra drivkraft i lagom mängd, men när man blir besatt som jag var i många år ger det en ohälsa.
Vårda dina tankar, vårda dina dagar, förgyll dina dagar om du har förmågan, saknar du den så behöver du ha tålamod, det kommer tids nog. Det tar tid, tro mig. Tro på dig själv nu eller tids nog.
/A
