Jag tycker det upplevs omodernt, tråkigt och intetsägande att ”springa runt och stressa” hela livet.
-det är så mycket nu…
För tio år sedan var det viktigt att känna sig stressad, det var viktigt att säga att man var stressad, man var nån, man utförde viktiga saker och kände sig betydelsefull. Effekten blev att många av oss ”gick in i väggen” sprang in i väggen. Blev utbrända = utmattningssyndrom. Inte sunt=osunt oskönt och osmart. Vi som trillade dit och många trillar fortfarande dit eller har blivit märkta av detta fasansfulla tillstånd vi borde lärt oss hur viktigt det är att inte stressa, för min del genomgick jag tre psykoser samt fick en oskön diagnos innan jag förstod att en livsförändring var nödvändig. Jag fattade det inte riktigt själv jag fick ett ultimatum av min man..
Idag vet jag/ vi vet bättre.
Man kan ha mycket åtaganden, många ”järn i elden” men man värdesätter och tar till stunder med återhämtning, reflektioner och vila. SUPERVIKTIGT!!! Samtidigt tror jag att det är bra att vi förmedlar till andra att stressa är = negativt men att arbeta hårt med återhämtning och reflektioner är viktigt för lång hållbarhet.
Detta kan bara var och en känna vad som är rätt för den enskilda individen. Att lära sig känna ”tidiga tecken” använder man som verktyg inom psykiatrin.
Det handlar om att bromsa i tid innan man ”går ner sig” att vara lyhörd, eller dra i nödbromsen, bra och klokt om anhöriga är medvetna om personens ”tidiga tecken” så
man kan stötta från olika håll.
Det är inte enbart inom psykiatrin man behöver bromsa stressen, det är ju för oss flesta. Vi har byggt upp en stressad tillvaro. Men nu vet vi bättre och vi behöver bli medvetna om återhämtningens goda effekter.
Det är ett av mina många syften när jag föreläser att: ”mota Olle i grind”
Jag säger på föreläsningarna:
-för min del gick det så långt så jag fick en diagnos och det är inte det vanligaste men kan man lära sig att bromsa i tid, lära sig att säga nej, lära sig att plocka bort saker från agendan som är överfull. Att även plocka bort roliga och positiva saker är lika viktigt när det blir för mycket.
Det kallas för självledarskap= personlig utveckling det är så utvecklande.
Självledarskap är för mig I korthet:
- Bli medveten av min situation
- Acceptera situationen
- Kontroll
- Trygghet
- Vad kan jag påverka?
- Vad kan jag inte påverka? Släpp det.
- Insikt
- Ta mitt eget ansvar, skyll inte på andra.
Under påsken hade vi en härlig tid för återhämtning på vårt sommarställe. Havsdopp med bastu. Påskharen kom på besök. Det handlar inte om antal dagar det handlar om att man får lära dig att slappna av, tänka på annat, inte tänka alls. Stanna upp och bara vara, att vara närvarande. Lägga telefonerna på hyllan. (Främst min) Krama de man får krama, beröring, vi fick förmånen att ta långa havspromenader. Äta gott och laga tillräckligt mycket då man kan äta resterna dagen efter:)
Alla har inte samma förutsättningar, alla kan inte få samma förutsättningar. För en del människor är drycken det viktigaste, för andra är det maten eller sällskapet för andra miljön. Kan du undvika att jämföra dig med andra utan fokusera på det du själv har, det livet du själv lever då får du per automatik en lugnare tillvaro. För en del personer krävs det lång träning, men jag tror det är värt oerhört mycket. Vi har lätt att döma, det är enkelt att döma men klokt om vi försöker fokusera på oss själva och vår egen version och gör det bästa av det vi har. Då blir det lättare för oss själva att trivas och skönare för omgivningen att trivas med varann.
I mitt fall har jag erfarenhet av djup ångest för mig är djup ångest detsamma som att ha treheltidsarbeten.
Numera har jag sällan ångest påslag men har mycket i görningen och noga med återhämtning och reflektion. Detta är ett njutbart mående och arbete för mig när jag jämför med tidigare erfarenheter. Att tänja på gränser man aldrig trodde man skulle våga men på ett mycket balanserat och medvetet vis. Det handlar mycket om tillit att våga lita på andra, främst att våga lita på sig själv.
/A