Fyra månader in i projektet och vår Facebookgrupp för anhöriga får allt fler medlemmar. Det finns ett uppdämt behov av att få lufta sin oro och hur man känner inför sin närstående och dennes sjukdom.
Varje dag ser, hör och läser jag om människor som kämpar på i sitt anhörigskap. Ibland med en glödande vilja och ibland med en känsla av hopplöshet. Jag hoppas att de hittar till Balans och i vår organisation och i våra aktiviteter, finner något slags lugn. Ett lugn som kommer från att träffa andra i liknande situation. Att få sätta ord på det man känner genom en annan människas berättelse och att hitta en gemenskap i att man inte är ensam.
Under dessa månader har jag träffat många intressanta människor och fått lära mig mer om hur det är att lida av depression eller dystymi. Och hur det är att ha en närstående med dessa sjukdomstillstånd. Hur det är att vara mamma till ett barn med bipolär sjukdom eller en syster med utmattningssyndrom. Hur maktlös man själv känner sig när man blir tillfrågad om hjälp som utomstående och hur den närstående känner inför sina anhöriga.
I det här projektet vänder vi oss till alla anhöriga med en närstående med affektiva sjukdomstillstånd. Men vi har valt att främst fokusera på anhöriga till personer med egentlig depression och dystymi. Den gruppen når vi inte ut till idag och vill därför göra oss mer synliga inför.
Mariah Levicsek,
Projektledare Anhöriga
För att läsa mer om projektet följ länk nedan:
Vill du läsa mer om de olika sjukdomstillstånden, följ länkarna nedan:
Länk till vår Facebookgrupp för anhöriga