Patienter blir lidande på grund av ideologiska strider i psykiatrin. Det lyfter Charlotta Sjöstedt i sin senaste bok ”Freuds sista suck”.
-Man kan inte hålla på och strida om vad som är bäst behandlingar. Psykiatrins personal måste enas om att det är de behandlingar som har bäst vetenskapliga evidens som patienterna ska få, anser Charlotta.

Charlotta Sjöstedt                       Foto: Linda Magne

Charlotta Sjöstedt har en bakgrund som vetenskapsjournalist och arbetar idag som kommunikatör på nationella kvalitetsregister.
– Jag har jobbat med psykiatrifrågor i många år och har rapporterat om nya och bra behandlingsmetoder. Naivt har jag trott att de per automatik kommer att användas i vården, men så är det tyvärr inte. Det är väldigt ojämnt hur det fungerar i psykiatrin och ibland fungerar det inte alls, säger hon.

Motivationen till att skriva ”Freuds sista suck” fick hon när hennes bästa väninnas son tog livet av sig. Hannes hade autism, bipolär sjukdom och adhd och fick inte stöd och behandling för någon av sina diagnoser.
-Hannes hade själv begärt ut sina journaler innan sin död, han visste att han hade blivit felbehandlad. Det var som att ta hand om arvet efter honom, omöjligt att inte berätta hans historia, säger Charlotta.

Med hjälp av Hannes mamma fick Charlotta ut kompletterande material vilket resulterade i en kartläggning över Hannes liv och behandling. I materialet framkom det att han hade blivit behandlad med Freudinspirerad psykoterapi vilket förvånade Charlotta på grund av hans diagnoser. Det fick henne att titta närmare på hur det ser ut inom psykiatrin och vilka behandlingsformer som används idag. Hon genomförde en omfattande research om de stridande lägren – det freudianska arvet och företrädarna för den moderna psykiatrin.
– Jag letade fram allt som var tillgängligt och som sagts i debatten om Socialstyrelsens riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. Det gav en ganska bra bild över vilka ståndpunkter de båda lägren har. Utbildningen till legitimerad psykoterapeut är uppdelad i två olika spår med vattentäta skott emellan, säger hon.

Charlotta menar att många patienter på grund av detta riskerar att bli felbehandlade. Som i Hannes fall.
-För att på ett känslomässigt plan förstå vad det innebär att inte få rätt behandling har jag ytterligare två patientfall med i boken, säger hon.

Johanna Höst                                       Foto: Privat

Johanna är en av dem. Hennes historia slutar till skillnad från Hannes bra, då hon hade turen att träffa rätt person i vården vid rätt tillfälle.
-Jag tycker att det är oerhört viktigt att visa att vi med psykiatriska diagnoser och psykisk ohälsa inte är ensamma. Genom att jag berättar om mitt liv och mina diagnoser så hoppas jag få andra att våga göra detsamma. Jag gömde mig under många år och var så rädd att folk skulle tycka att jag var konstig. Att vara patient inom öppenvården var lika med tvångströja. Jag mådde så fruktansvärt dåligt i perioder från att jag var 6 år till att jag fick min diagnos när jag var 27. Det önskar jag ingen. Idag mår jag bra och det är för att jag fått den hjälp jag behöver för att orka leva. Det är mycket tack vare att jag vågade ta steget ut ur i garderoben och säga: Här är jag, jag har psykiatriska diagnoser, jag är inte som dig, men jag är som många många andra, berättar Johanna.
Johanna lever idag ett gott liv med rutiner som medicin, sömn, motion och mat för att må bra. Hon arbetar som kommunikatör på en anpassad arbetsplats där den psykiska hälsan är i fokus.
– Jag mår inte bra när det blir för mycket stress i mitt liv. Jag tål korta stunder av stress men blir det för mycket så trillar jag snart in i en hypomani. Till skillnad från när jag arbetade som journalist så är det väldigt lite deadlines i mitt liv nu. Det är mer långsiktigt arbete, eget ansvar. Det finns större utrymme idag att anpassa arbetsdagen efter hur jag mår. Struktur och lite stress mår jag bäst av. Och tillåtelse att stänga in mig själv på mitt kontor med ett par hörlurar och koppla bort omvärlden för en stund. Att vara osocial i perioder för återhämtning är viktigt och det är helt okej att jag behöver det. Idag vågar jag också öppet prata med min arbetsgivare när jag mår psykisk dåligt. Det gjorde jag inte tidigare för det fanns inte den kunskapen och den förståelsen på mina tidigare arbetsplatser, berättar Johanna.

Utöver personporträtten fördjupar sig Charlotta också i landets psykoterapeututbildningar och hon intervjuar branschfolk om hur det står till ute på mottagningar och psykiatrienheter. Alla bekräftar att striden mellan de olika lägren fortgår.
Ändå säger hon sig vara rätt hoppfull för psykiatrins framtid.
– Det går åt rätt håll. Det går bara mycket långsammare än inom andra medicinska områden på grund av de ideologiska striderna. I KBTn och moderna former av psykodynamisk terapi, som lämnat det freudianska bakom sig, pågår en ömsesidig befruktning och det är framtiden. Man borde sluta med de olika etiketterna och se vad som gynnar patienterna. Skit i de historiska rötterna, avslutar hon.

 

Vill du läsa mer om boken och Charlotta, besök förlagets hemsida
https://www.konststycke.se/om/freuds-sista-suck/

 

Mariah Levicsek,
Riksförbundet Balans