Årets påskhelg blir märkt av pandemiåret, precis som förra. Ensamt för många som längtar efter sina familjer.
Tyvärr också en helg med flera dagars obehag för många som är med sina familjer. Redan i uppladdningen märker dom som är drabbade att det är saker på gång. Just den musiken spelas, den speciella stämningen som byggs upp, den parfymen som används endast vid sådana tillfällen, föräldrar som är lite mer uppslupna än normalt…

Ett maskrosbarn känner igen tecknen direkt. Det är som ett sjätte sinne. Varningslamporna tänds en efter en allt eftersom. Nu börjar det låta så om mammas och pappas röster, musiken spelas på den volymen, dialogen och tonläget blir allt för bekant och vilket håll det hela går åt.
Jag lider med er i er ensamhet, barn. Dom som ska vara er trygghet och garant för erat bästa är nu borta för många timmar eller dagar framåt. Påsken är ju en lååång helg. Var starka, era föräldrar är inte det. Dom är tillbaka på andra sidan påskhelgen. Håll ut även denna gång. Ni är inte ensamma och ni är starka!