Att drabbas av utmattningssyndrom kan liknas med att den mentala hårddisken kraschar. Trötthet, oro, sömnstörningar, hjärtklappning och ångest är vanliga tecken på att du varit för hårt belastad under för lång tid. Till slut tar energin slut och det tar tvärstopp.

Plötsligt finns inte den personen du en gång var, du är förvånad över vad som hänt och har ingen aning om när eller hur det ska bli bättre. Du klarar inte av det du brukar klara, du kanske blir sjukskriven och hamnar i ett tillstånd som är nytt och läskigt. Minsta ansträngning att försöka ”vara som vanligt” gör dig helt slut. Ovanpå det kommer skammen över att du hamnat i sjukdom, att du blivit utmattad. Kanske har du svårt att acceptera läget. Det är inte konstigt att ett sånt tillstånd dränerar dig på självkänsla. För vem vill vara en trött skugga av sig själv som inte orkar leva ett ”normalt” liv? Alla vill väl vara starka och kapabla och må bra!

Inte blir det lättare i ett samhälle som ständigt premierar och lyfter fram de högpresterande.
Att inte orka mer än att ligga på soffan och grubbla ger ingen som helst status. Det är snarare så att associationer till negativa omdömen som ”otillräcklig” och ”dålig” kommer upp.

Men vänta nu. För att ha kommit till ett tillstånd av utmattningssyndrom har du behövt vara stark för länge, när dina prövningar överstigit din förmåga. Det måste ju betyda att du från början hade starka, inneboende resurser men att du inte fått tillräcklig återhämtning längs vägen. Kanske har du inte satt nödvändiga gränser för vad du faktiskt orkar utan sagt ”ja” när du egentligen velat säga ”nej”.

När du accepterat ditt tillstånd och kan börja vägen tillbaka till ett nytt och bättre fungerande liv, tänk då på att du har inre resurser långt därinne, fast att du inte sett dem på ett tag. De kommer att behövas, att rehabilitera sig tillbaka är en kamp som kräver hårt arbete, mod och envishet.

I takt med att du långsamt erövrar ett nytt liv, kan du bli starkare än du var innan, steg för steg. Och den som vågar visa sin sårbarhet är långt starkare än den som aldrig vågar visa sig ”svag”. Låt aldrig andras omdömen om dig som utmattad definiera ditt värde, att döma andra är ingen konst, det går fort och lätt. Men leder inte till någon utveckling, vare sig hos den som dömer eller hos den som får ett omdöme. Ödmjukhet inför andras livsresor däremot, kan leda precis hur långt som helst.