Musik är verkligen terapi. Jag har både hört, sagt och erfarit det själv många gånger. Vad jag däremot inte visste var att musik ÄR terapi! På riktigt! Jag läste i helgen jätteintressanta artiklar om det på bland annat 1177. Jag citerar därifrån: ”Musik kan lugna, stimulera, avleda och lindra.” Så sant som det är sagt, verkligen. Många som har svårt att uttrycka sig har lättare att göra det genom musik. Komponera, skriva texter, spela och sjunga själv eller spela upp valda låtar och stycken som uttrycker ens känslor på ett sätt man kanske inte klarar att förmedla själv just då av olika anledningar. Hur många har inte valt stenhårda låtar när man varit arg, sorgsna ballader när man varit nedstämd? Man blir liksom bekräftad på ett enkelt och effektivt sätt.
Det här måste jag absolut rota mer i. Tänk, det är ju drömterapiernas drömterapi! Jag har nu luskat fram att det finns några musikterapeuter runt stan så fortsättning följer. Kanske som komplement till andra behandlingsformer? Ska bli intressant att lära mer om just den vetenskapliga aspekten. Återkommer garanterat i ärendet.
Jag passade på att inviga de gladsnörade kängorna i lördags. De funkade utmärkt. Jag gillar ju att fiska och har hittat en ny spännande hobby, magnetfiske. Man fiskar dock inte efter fisk utan efter vad som kan finnas på sjöbotten och som fastnar i en kraftig magnet som man kastar ut och drar in med ett rep. Spännande!
Jag beställde ett kit direkt och fick hem det i fredags. Ivrig som ett barn förberedde jag allt på kvällen och sen tidigt på lördagsmorgonen packade jag ryggsäcken och drog på mig gladsnörkängorna. Det finns två lovande stora vatten hyfsat nära så jag vandrade iväg mot den närmaste sjön, som även verkar vara bra fiskesjö. Fiskfiske alltså. Den arrenderas av en fiskeklubb så då lär det finnas tappad fiskeutrustning i sjön från både vinterfiske och strandfiske. Kanon!
Det tog knappt en halvtimme att vandra dit hemifrån. Perfekt. Då får man både motion och spänning i samma sväng.
Hm. Tyvärr hade jag inte räknat med en faktor som är avgörande för hur framgångsrikt magnetfisket kommer bli. Sjön är fortfarande täckt av is. Jaha, ja. Jag kände mig som i vilken Mr Bean-sketch som helst. Mr Bean goes magnetfishing. Lika lång väg hem då. Det var ingen där som såg mig men självklart blev jag tvungen att hålla god min och låtsas att det var ändå bara en spaningstur. Självklart vet jag ju att det är is fortfarande och jag hade inte alls tänkt använda utrustningen nu ändå… 🙄 Jag ville bara känna hur tungt det var att gå med kitet i en ryggsäck. Den kändes mycket tyngre hela vägen hem. Efter att ha pustat ut hemma ett tag ville jag ändå konstatera att det andra lovande vattnet också hade bra ställen att magnetfiska från. Den ligger dock uppåt en timmes vandring bort så nu lämnade jag ryggsäcken hemma.
Väl framme kunde jag konstatera att de gladsnörade kängorna funkar utmärkt att vandra i men att jag ändå plågade mina nyvakna fötter så hårt att jag fick en stor bultande blåsa under en tå. Vattnet då? Jodå, det var helt isfritt och öppet med några svanar simmandes i. Mr Bean left his gear at home…. 😄