Vi matas nu ständigt i tidningar på Tv:n i nyheterna men kanske framförallt i sociala medier om pandemin som råder och alla restriktioner som följer med den. Självklart ska vi följa dessa råd inget snack om den saken men att ständigt överallt matas med allt om detta känns ibland som att vi då glömmer något som är minst lika viktigt och lika farligt som det här viruset, och det är hur människor mår och reagera psykiskt av denna pandemi.
Jag låg själv i covid-19 förra veckan jag hade tur och kom lindrigt undan med ont i lungorna att maten smakade metall, värk i kroppen och en enorm trötthet men det som var värst för mig var inte de kroppsliga symptomen utan det var de mentala och psykiska symptomen. Det var de som tog hårdast något jag märkte först när jag börjat återhämta mig det här att tvingas vara i ofrivillig isolering det gör något med en och för mig som har den bakgrunden jag har så tog det extra hårt just psykiskt och mentalt. Att samtidigt ligga hemma scrolla på mobilen samtidigt som Tv:n står på och matas av allt detta hur bra är det egentligen kan man ju fråga sig?
Jag påverkades mycket av det plus hur ensam jag kände mig hur svårt det var att be om hjälp med handling att helt plötsligt bli beroende av att andra skulle hjälpa mig med det. Jag märkte också hur tyst det blev och vilka som finns där även i dessa stunder lite samma som när jag var i mitt psykiska illabefinnande när vänner försvann, ja det var en konstig vecka jag är bra på att vara själv men inget vidare på att vara ensam. Jag tänkte också mycket på hur vi använder oss av sociala medier i den här pandemin, för min del känns det som en del tar på sig rollen som coronapoliser de delar allt flera gånger dagligen att följ nu alla råd till punkt och pricka för annars så… ja man kan nästan se de stå där på andra sidan skärmen med pekpinnen.
Jag säger inte att vi inte ska ta detta på allvar detta farliga virus men ibland kanske man ska tänka till vad man delar hur ofta man delar för det finns många som mår psykiskt dåligt och som säkert mår ännu sämre av att ständigt matas med all den här informationen. Jag vill tro att alla vill väl jag vill också tro att de allra flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar i den här pandemin.
Många tvingas jobba hemma dessutom och vi råds att inte umgås med mer än de vi bor tillsammans med och då kan sociala medier vara lite skönt att ta till, men att då ständigt matas av allt som har med pandemin att göra kan också skada. Så jag vill bara säga dela ja visst men gör det med måtta och tänk på hur det delas och det viktigaste nu i dessa tider om ni har vänner, kollegor eller någon i familjen som bor själva och som nu i dessa tider kanske bli ännu mer ensamma ring slå dem en signal fråga hur de mår märkvärdigare eller svårare behöver det inte vara och gör det hellre en gång för mycket än ingen gång alls. För min del vände min vecka mina jobbiga tankar med att en kollega till mig ringde och sa att jag var saknad och behövdes på jobbet vilket gjorde att jag fick en bra start på min vecka efter att ha legat hemma i karantän med covid-19.