Medicin är inget att vara rädd för. Dock kanske den inte är hela lösningen men som kompletterande verktyg under behandlingsresan har den absolut en funktion. Jag kan enbart prata ur mitt perspektiv givetvis. Andra människor har andra erfarenheter och upplevelser och de är minst lika sanna för dom som mina är för mig.
När man har nått kritiskt låga nivåer har medicinering fungerat utmärkt som en stabilisering av måendet. Man måste ju först hejda fallet och stabiliseras innan man sen i lugn och ro kan börja resan tillbaka mot ett bättre mående. Vad den resan sen innehåller är så individuellt och troligen måste man prova sig fram. Vi kom ju inte med en manual tyvärr när vi föddes… 😁
För mig kommer enbart medicin aldrig kunna lösa mina problem. De kommer säkert vara en följeslagare i någon form resten av mitt liv och det är jag ok med. Jag använder ju till exempel läsglasögon för att korrigera min översynthet så varför skulle det vara konstigt med en hjälpande korrigering i något ämne i kroppen också? Same, same but different. Sen finns det ju andra sätt att få kroppen att öka på tillverkningen av vissa ämnen, t ex yoga. Kan ju vara värt att kolla mer i. Fick det berättat för mig av en läkare.
I många år kändes medicineringen som den enda behandlingen jag fick från vården och det blev till slut som en slags mental förvaring. Nu med mer erfarenhet vet jag att man själv måste delta mer aktivt i sin behandling och föreslå och bolla idéer. Dock är man ju inte kapabel till det i alla stadier av måendet men det kan vara bra att ha med sig det i bakfickan när man börjar känna sig stabil och kanske redo för nästa steg. Bara man tänker på att det kan behöva gå lång tid i ett stabilt läge innan man är hyfsat säker på att det verkligen är stabilt. Hellre rätt än fort. 😁