Härligt att få börja blogga här hos Riksförbundet Balans, igen…
Att min och Adams relation inte har varit ”toppen” har varit ett faktum under ca 2 års tid…
Jag är en envis person ,och vill lösa sa allt, ( helst på egen hand), såsom min och Adams relation , tänkte många gånger under detta år att kanske, kanske blir läget ett annat imorgon, och försökt se någon form av lösning, ”Vi har ju så många dagar , år av fina gemensamma minnen ihop, har känts mycket viktigt för mig att rädda situationen , och oftast och får det mesta.
Men ju äldre jag har blivit , sett vänner och bekanta utbilda sig , få bra jobb och bilda familj , har mina egna livsmål ; även blivit tydligare och jätte viktiga för mig .
Samtidigt som mitt liv många gånger inneburit en mycket ” känslosam och skör vardag”, jag beslöt mig för att jag ville bidra via olika intresseföreningar som arbetar FÖR, psykisk hälsa.
Det har OCKSÅ varit ett sätt för min egen bearbetning , länge. I bästa fall kan jag ju , bidra och hjälpa andra dessutom.
Kring min och Adams situation, har jag kämpat och kämpat , försökt och färskt se någon form av lösning.
Min livsvilja är tillbaka, och mitt bättre mående med, vilket bekräftar att vardagens situation spelar en stor roll för känslolivet.
Just nu tar jag endast den antidepressiva medicinen Citalopram, 4 dagar, innan PMS, om jag blir deprimerad igen, jag har jag heller inget problem att ta mer medicin med det viktiga SYFTET i åtanke , att det aldrig får gå så långt som det en gång i tiden gjorde kring självskada och livsleda. Men har känt mig så bra under en lång period nu , hursomhelst och det är ju mycket positivt.
På senare tid har Adams och min relation stressat mig oerhört ; mycket jobbigt och påfrestande att vara i en relation särskilt under coronapandemin där man inte trivs.
Jag började någon gång för ca 1 år sedan tänka att jag inte trivdes i relationen ; allteftersom blev den känslan tydligare och till sist blev läget outhärdligt (tyvärr).
Jag började någonstans för ca ett år sedan att tänka att jag /man lever ju bara ett liv, så nu vill jag verkligen försäkra nå mina mål innan det är försent.
Om jag får något barn är osäkert men känns som bättre förutsättning jämfört med när man är i en dålig relation.
Nu finns också andra bättre förutsättningar, såsom fertilitet, inga medicinbiverkningar, genuina kärlekskänslor, en normalvikt , framförallt envishet , stabilitet , energi och ett stort driv från bådas håll.
Detta måste vara en förutsättning eftersom, jag är VÄL medveten om att ALLA barn kräver högsta ansvar, empati, förståelse ; bli lyssnade på, uppmärksamhet och välvilja..,
Detta har varit prio ett efter mina dåliga erfarenheter , ett stort ansvar har jag faktiskt Alltid tagit ; med olika mycket energi oftast pga. biverkningar i samband med livssituationen.
Har fått ett nytt hopp om en fin vardag ,och det känns underbart varje dag !
Kärlek till Alla
/Malin
