Oavsett vilken diagnos jag har så har jag alltid varit ganska påhittig, nyfiken och har haft känt en form av skaparglädje redan som barn. Då brukade jag göra dockhus i kartong som blev flera våningar, mina föräldrar har varit ganska uppmuntrande till att vi barn ska få prova saker för att lära oss fast har samtidigt gjort allt för att varna för farliga saker. Det tycker jag som har en diagnos faktiskt har varit en fördel. Jag hade ganska mycket fantasi som barn och var även känslig. Något jag tyckte var kul var att göra egna böcker genom att häfta ihop papper som jag vikt på dagis och skriva en saga i dem. Där kunde fantasin få flöda.
Något jag minns som extra kul och positivt i min barndom. Pappa spelade även mycket musik , ofta 70 tals musik som Beatles, jag har bra minnen till detta och lyssnar ofta på samma idag faktiskt. Idag skriver jag ju på ett sätt fortfarande via bloggarna om min vardag med psykisk ohälsa. Känns viktigt och kul, har hjälpt mig som en form av skrivterapi och ger mig en stor möjlighet att vara kreativ och ev. även hjälpa andra samtidigt kanske genom viss egenhändig inom något.. Vilket hade varit kul och bra.
Adam och jag brukar vara kreativa ihop i hemmet. Jag brukar skriva, fixa i ordning saker så vi båda lätt hittar laga mat tvätta och vi har nu också bra dammsugarhjälp via vår nya robotdammsugare.
Adam är teknisk och kan datorer bra , målar jätte fint , han har tidigare jobbat som montör där han byggde styrskåp för värme och ventilation och elskåp .
Vi kompletterar varandra bra och samarbetar bra när vi båda mår bra. Sjunger också fint och uppskattar också musik.
Adam är riktigt musikalisk, det har han i släkten ( familjen). Han är också noggrann vilket är bra när vi gör vår budget. Så att jag uppmärksammat denna fördel . Kreativiteten stärker våran gemenskap på ett bra sätt.
/Malin