Jag har varit en totalt förhållande brud. I min tonårstid så var det förehållande efter förhållande. Jag tror det var för att jag var lite väl kär i kärleken. Bipolär och kärlek är en svår match. Kärlek får ju ”normala” människor nog upp så för en bipolär kan det vara gånger hundra.
För mig när jag tittar tillbaka på mina förhållanden så undrar jag ibland om det var bipolära sidan som fick mig att känna så eller min partner. Väldigt svårt att urskilja. Jag är ganska försiktig i mitt dejtingliv nu för känner att det tar i alla fall några månader innan jag riktigt kan säga om jag är kär i människan och inte i kärlekskänslan som förstoras av dom bipolära dragen. Man kan lätt stressa in i saker då man är i det tillståndet. Kan hinna gör ogenomtänkta saker. Men man får helt enkelt lära av sina misstag. Lära sig sina varningstecken. Hur tråkigt det än låter.
Nu säger jag absolut inte att alla har så eller om bara jag tänker så. Men med bipolär så måste man ibland vara misstänksam mot hur man känner. Speciellt med kärlek för den får ju oss att må så bra. Men det kan också leda oss till stora misstag.
Hur får kärlek dig att känna? När kan du vara säker det är äkta kärlek?
Jag håller fortfarande på att lära mig det.