Tänkte i detta inlägget dela med mig om sommaren 2017 när jag åkte i väg till Kreta.  Jag reste ensam vilket jag har jag gjort många gånger genom åren,jag tycker det är skönt att åka iväg läsa böcker bara vara ta dagarna som de kommer. Men just den resan det var något speciellt med för på en morgon promenad längst med stranden när solen gick upp så var det som att jag blev kär i både livet och i mig själv igen efter alla år. Hela det året hade jag också jobbat med mig själv på insidan hade lärt mig lyssna på mig själv sätta mig själv först göra det som var bäst för mig.
Den resan blev jag inte bara kär i livet och i mig själv jag blev kär i Kreta också så året därpå åkte jag dit igen men inte till samma ställe. Mina ensamresor på sommaren gärna runt den här tiden i augusti har varit ett sätt för mig att landa fylla på batterierna inför hösten. Under de åren jag satt fast i psykiatrins värld så var det min andhämtning mitt sätt att komma bort från det bara för en vecka men också för att klara av att fortsätta det där livet i psykiatrins värld. 

Fyren i Rethymnon på Kreta.