Nu närmar sig julen och jag frågar mig är jag den enda som ser fram emot den här julen en lugn jul utan stress och ångest en jul där man bara får vara njuta av julen och lugnet.

Det är för första julen på över tjugo år som jag inte har någon som helst ångest över att snart är det jul. I många år har jag längtat efter en jul hemma och bara få vara. Min ångest över julen började nog redan som liten som skilsmässobarn. Då var julafton bara stress och flängande först med pappa och fira jul med farmor farfar, farbröder med familj. Sedan helst innan ”ser du stjärnan i det blå” hade tystnat skulle vi stå klara för att åka hem till mamma och vidare för att fira jul med mormor och mammas syskon med familjer sedan var julafton över.

I vuxen ålder så har det före jul varit mysigare att få ta fram julen och ha ett julpyntat hem med tomtar adventsljusstakar och en äkta julgran, här kommer det in någon plastgran då försvinner julkänslan.

Efter att min mamma gick bort så firade jag mina syskon ofta jul med min mammas syster med familj, om inte jag arbetade vilket jag tyckte var så mysigt att få jobba på julen och göra fint för de gamla på äldreboendet jag arbetade på i några år.

Men de jularna när jag satt fast i psykiatrin så ville jag helst slippa julen helt, då om något blev julen en stor ångestklump i magen.  Det har oftast varit vid den här tiden på året som jag mådde som sämst. Kanske var det för att det var vid jul som jag inte längre kunde dölja hur dåligt jag mådde. Den där julen 2004 när en nära anhörig någon vecka före jul hade förstått hur illa det var och mer eller mindre tvingade sig in hos mig och hittade mig boendes i min soptipp. För så illa var det.

Jag hade under en längre tid inte orkat sköta mitt hem men visat upp en fasad utåt, nu till saken hör att den personen arbetar som specialistsjuksköterska inom psykiatrin så ja  hon visste vad som skulle göras och hur. Det är jag tacksam för idag men inte då.

Under åren inom psykiatrin så var jag nästan alltid inneliggande på slutenvården runt den tiden på året och jag vet att det var en stress att få ordning julen hemma.  Jag fick permission för att julpynta hemma och oftast över julen då det vankades julfirande i Stockholm med moster morbror kusiner med familj och min bror.

Vi var där hela julhelgen mysigt men eftersom jag oftast var så påverkad av alla mediciner så var jag så trött och kände mig bara i vägen och det var svårt för mig att få tid för bara mig själv. Så väl hemma igen var jag ju helt slut av alla intryck.

Det har inte varit det att jag inte velat träffa min familj men jag orkade helt enkelt inte och efter julhelgen så var det tillbaka till avdelningen igen. Där blev jag ibland kvar en bit in i januari innan jag fick komma hem och plocka ner min jul som jag aldrig hade hunnit njuta av under julen.

Men nu när jag har ett hem i gen när jag lämnat allt det där bakom mig så är det enda jag önskar mig en lugn hemmajul utan massa krav på att man måste umgås träffas. Nu umgås jag för att jag vill och så är jag med så länge jag vill innan jag går hem och hoppar i mina finmysbyxor, landar med en skinkamacka ett glas julmust och ser på Karl Bertil Jonssons jul.

I år kommer jag ha min pappa här dagen före julafton till julafton för uppesittarkväll och grötfrukost på julafton. Sedan går han hem till sitt och jag myser vidare för att sedan fira en lite jul med min kusin med familj, innan jag åter myser vidare hemma i mitt julpyntade hem.

Så i år blir det den där lugna julen utan ångest som jag längtat så efter i så många år även om det i år gör lite ont att inte få fira med min bror med familj men det kommer fler jular.

Och med detta så önskar jag er en riktigt  God jul 🌟⭐