Vid flera tillfällen de åren när jag plockade fram våra tomtelådor så hade jag en ledsam känsla undrar hur det känns nästa jul…för denna julen är ju inte 100 % bra. Och då kan det tyckas- har någon människa en 100 % jul? Självklart inte men när man mår sådär, när man borde vara lycklig för allt man har och så mår man ”sådär” inuti inte ens sådär utan riktigt dåligt. Man sväljer och fäller en tår att allt inte är som det borde vara om man skulle våga nämna det för någon så hade jag inte haft någon förklaring varför jag mådde dåligt. Nu kommer det bästa ordet som finns på den känslan ”olustig” min svärmor kunde ibland ringa mig och fråga
– Anette, vad hette det där ordet jag skulle använda när man mår sådär. ”olustig”. Vi alla kan ju känna känslan olustig.
Det var som sagt ett flertal jular som jag hade samma känsla. Det ekade inom mig att jag borde vara tacksam jag som hade det så bra. Det hjälpte inte att jag tänkte på barnen i Afrika eller riktigt sjuka människor. Det var så ledsamt och gjorde så ont jag höll det inom mig. Men ändå så hittar man ljusglimtar och glädje och livet är ju inte bara sorgset.
Vårt vackra nästan 100-åriga hus som smyckade sig själv, det räckte att man plockade fram ljusstakarna så blev det så oerhört vackert.
Våra fina små flickor i Karl Larson klänningar och tomten Efraim som kom på sitt årliga besök. Jag var ändå glad och tacksam men visst är det svårt att beskriva detta fenomen det är så oerhört svårt för den personen som inte upplevt psykisk ohälsa. Och det är inte enkelt när man kan må väldigt bra ena dagen och ”skit” andra dagen det kan vara svårt för nära och kära att förstå när man själv inte kan ”sätta fingret” på det. Man lever mellan hopp och förtvivlan oavsett om man är utbränd= utmattnings syndrom eller annan diagnos så är det tufft när man pendlar i ”upp och ned dagar” kraftigt.
Jag tror på att det är bättre att berätta och förklara om man kan ”sätta fingret” på känslan och upplevelsen då tror jag att det underlättar för alla inblandade. Jag själv är inget lysande exempel jag ville inte berätta jag kände sådan skam och skuld att jag mådde dåligt men man slipper få höra de klassiska fraserna.
– ryck upp dig.
– ta dig i kragen.
– du var ju dig lik igår.
– sluta känna efter.
Inte enkelt för omgivningen och förstå oftast okunskap så klokskap är om vi kan berätta. Man får förhoppningsvis en ökad förståelse.
Julen kan ge en stress för många människor. Klokt att göra en sak i taget. Bry dig inte om att grannen tagit upp alla ljusstakar.
Om man blir stressad så fokusera på andningen, ”tänk i en fyrkant” fokusera på de fyra hörnen. Tänk i en våg, följ sakta vågen med andningen.
Dessa knep och verktyg fungerade jättebra på mig när jag hade flygrädsla bla.Tänk på återhämtning. Viktigt är att komma ihåg att vi människor som levt i flera år med stark rädsla, oro, ångest och kanske fobier vi har förhoppningsvis lärt oss en del att våga vara i dessa känslor och förhoppningsvis har många lärt sig att det inte är farligt men väldigt obehagligt så klart. Vi har en kunskap och erfarenhet och det är det vi behöver fokusera på. Vi kan detta, vi är vana vid detta och vi får lära oss att leva och hantera det. Det är lika för alla människor men ”VI” kan detta.
Den här julen kommer vi nog att minnas lite extra när hela befolkningen hamnade i viruset coronas grepp. Förhoppningsvis får vi bukt med viruset nu framöver när våra myndigheter har gett oss ännu mer strikta restriktioner. Och troligtvis kommer det ett vaccin som skall fungera.
Ur kriser, sjukdomar och annat elände kommer det alltid något gott ur det man kan sällan se det positiva när man är mitt i ett eländet men sen. Då kommer det bli en fantastisk tid, en bättre tid tror jag. Och vi stärks att vi rett ut det tuffa oavsett vad vi behövt för hjälp. Detta har vi alla gemensamt. Det blir en bra gemenskap. Tillsammans är vi ännu starkare.
/A