Får jag lov att presentera min ”daghund” Milou, en liten Pomeranien-hane som nyss fyllt 1 år. Milou och hans matte och husse bor grannar med oss och det var via våra dagliga promenader i området som vi lärde känna varandra. Hans husse Magnus jobbar och matte Linnéa studerar på distans men ska nu i februari ut på praktik och de hade först tänkt leta efter en hunddagisplats åt Milou under den perioden.
Jag erbjöd mig då att ta hand om Milou då jag är hemma större delen av dagen och tänker att det inte är så mycket mer jobb med två hundar än en. Dessutom har Ciara och Milou sällskap av varandra då dem kommer superbra överens och min sambo jobbar mycket hemifrån nu i coronatider – så det är nästan alltid någon hemma.
Sen finns det ytterligare en orsak till mitt åtagande och det är rent egoistiskt då jag gör det för min skull. Jag behöver få göra något som kan vara till nytta och känna att jag tillför och bidrar med något betydelsefullt.
Just nu består mycket i mitt liv att ta det lugnt, vara här och nu och sköta min rehab så att jag tar hand om mig själv så att jag ,sakta men säkert , kan bli friskare i min UMS och hjärntrötthet.
Jag är inte van vid att vara så här socialt passiv och bara ta hand om mig själv men om jag kan göra det samtidigt som jag underlättar för ett par medmänniskor att utföra det dem behöver så vill jag göra det.
Dessutom är Ciara helt fantastisk med andra djur och människor, speciellt med de som behöver det allra bäst, och sprider positiv energi och lugn så jag vet att det kommer att fungera. Det kommer även att hjälpa mig att förbereda mig för de nya steg jag kommer att behöva ta i min dröm om att arbeta med henne som ett hundteam.
Som den inbitna pedagog jag är så har jag naturligtvis haft ”inskolning” med att pedagogiskt vänja in Milou med mig, min familj och mitt hem.
Vi började lite mjukt med promenader till att successivt vänja honom att vara hemma hos oss längre och längre stunder på dagen. Mycket gos, lek och godbitar har fått denna härliga lilla kille att bli mer och mer introducerad i vårt hem.
Allt har gått superbra, precis som jag var säker på att det skulle gå.
Något jag däremot inte var lika säker på vad hur vår katt Nimbus skulle reagera på Milou och virse versa. Visserligen är Milou van vid katt då han har egna ”kattsyskon” hemma och Nimbus är van vid hund då han har Ciara och jag har erfarenhet av att introducera hund och katt sen förut ,så värst orolig var jag inte ,men att det skulle bli så här som det blev vid första mötet hade jag inte förväntat mig
Vid första mötet, när vi, jag och Ciara, tar med oss Milou hem efter en promenad nosar bägge killarna nyfiket på varandra och sen var det klart och de tre umgås som om de alltid hade varit tillsammans! Har nog aldrig varit med om något möte mellan vuxna djur som visat sig vara så fantastiskt harmoniskt! Jag har inte bara en fantastisk hund utan jag har en lika fantastisk katt!
Detta får mig att bli ännu mer övertygad om att djur som mår bra och får chansen att vara sina egna individer i harmoni tillsammans med oss människor har så mycket positivt att bidra med på alla plan.
Jag är så stolt över att jag får ha dessa två harmoniska djur i mitt hem och kalla de mina familjemedlemmar.
Tack för din tid och hoppas du tycker om att läsa mina inlägg.
/ Maja