När jag blir arg blir jag tyst och ju mer arg eller upprörd jag blir, desto mer tyst och inåtvänd blir jag. Det uppfattas av de flesta som att jag är konflikträdd. Även jag drog ner mig själv med den slutsatsen och hade ännu en anledning till att inte gilla mig själv. Idag vet jag ju att det inte är så. Jag är inte konflikträdd, jag är väldigt introvert!
Åh, vad jag har önskat att jag också kunde explodera i stunden och blåsa ut ångan direkt. Jag vet bara inte hur man gör. Det vore för ologiskt. Jag måste först ta in informationen och bearbeta den och sen utvärdera hur jag ska reagera på det och avväga det i situationen så det blir en balanserad respons. I så gott som alla sådana sammanhang har situationen vid det laget gått vidare och jag får knyta händerna i fickorna och svälja ner ännu en motreaktion. Den skulle te sig korkad om jag släppte ut den så sent. Det kan ju ha gått timmar under den tiden jag behövde på mig för att förstå, bearbeta, känna efter och välja en respons. Blir någon arg på mig och höjer rösten behöver jag ofta flera dagar på mig att fundera på det.
Visst, det kan ibland få mig att verka superstabil och lugn men inom mig kan jag rusa och rasa våldsamt kraftigt men mina verktyg jobbar på ett annat sätt och släpper inte ut något som inte är logiskt och bearbetat tillbaka. Jag är en usel reaktionsmänniska men en bra eftertänksam analysmänniska. Det är nog därför det gick så bra för mig att vara fredsbevarande soldat snarare än vad jag nog hade varit en cowboykommandosoldat. ”Det här är en hotfull situation för de där blåbaskrarna och de ser nervösa ut men kolla den där snubben. Han ser helt lugn och avslappnad ut. Shit, honom bråkar vi nog inte med…” Om man nu får skämta lite om det men en viss uns av sanning kanske det finns där?
Det som kan vara frustrerande och även få mig att känna mig som fel, är att normen för hur man ska reagera och visa känslor är satt efter den mer extrovertas sätt att reagera. Vi då? Vi är ju bara så här. Varför är det fel och ses som en svaghet? Man SKA ju ta konflikterna direkt, man SKA ju visa sina känslor, man SKA ju vara en driven och social människa. Kolla bara platsannonserna. Standard är att du som söker ska vara just driven, social, älska jobba i grupp, vara utåtagerande och trivas att jobba i högt tempo. Its a extroverts world.
Mingel, möten med öppna diskussioner, snabba repliker, tyck och bestäm något nu. Det gör mig rent utmattad och får mig att känna mig utanför. Jag vill ju så gärna kunna reagera snabbt men jag är inte skapt så. Det är inte en fråga om ork, blyghet, social kompetens utan om DNA. Idag finns det forskning om det och det fanns en diskussion om det, som verkar ha tystnat tyvärr. Många som jag hatar grupparbeten och har telefonfobi och lider av det i tystnad eftersom man ska vara social och nyfiken på nya kontakter. Nu är det ju inte svart eller vitt utan alla har en viss procent åt båda hållen, introvert eller extrovert. Jag gillar att umgås med vänner och ha sällskap men gärna en åt gången och ha en djupare diskussion. Helst utan så mycket ögonkontakt, tack.
De som har ganska bra balans av båda dragen är dom som kallas ambiverta. Tyvärr bedöms även dom efter hur extroverta de är och de identifierar sig oftast som det. Samhället är uppbyggt efter det och redan som barn ska man gilla leka med alla kompisar ute, passa in i gruppen och inte sitta inne ensam och leka. För det kan väl inte vara kul eller nyttigt? Nej, det vore ju synd att det introverta barnet får ha roligt med att få vara sig själv som det är och ha roligt med att skapa de fantastiska världarna i fantasin och få utlopp för den kreativiteten. Nej, ut och försök vara som alla andra. För det är väl inget fel på dig, eller?
Nej. Det är inget fel på dig. Du gillar bara att vara själv mer än andra. Du kan vara lika uppspelt som andra innan en fest, ha lika kul under festen men vara helt slut efteråt medan andra är saliga och fulla av energi. Det är helt ok. De får energi av det och det är underbart. För dig kostar det energi. Du kanske behöver mycket mer ensamtid än din partner, då är det bara så. Det betyder inte alls att du älskar din partner mindre. För dig kanske det är heaven att vara vaken mitt i natten och pyssla med något ensam. Det är varken udda eller fel. Det bara ses som det av andra. Fortfarande. Kom ut ur den extroverta garderoben och bli vän med ditt introverta jag och slappna av. Det tar så mycket på krafterna att hela tiden låtsas vara något annat. Det sitter i ditt DNA och kommer göra det resten av ditt liv. Släpp det och lev nu. 🙂 Du passar in precis som du är. Du kommer älska din nya vänskap med ditt introverta jag. Du är grym, precis som du är!