Något jag verkligen försöker ta fasta på är att vara snäll mot mig själv och ta hand om mig själv när det känns svårt – och kanske allra mest i de lägen då jag känner mig otillräcklig. 

Det är en av de saker jag varit hemskt dålig på tidigare. Jag har satt andra före mig själv, och jag har låtit prestation vara styrande. Som att “göra” är det viktigaste som finns. Att alltid göra något, alltid vara aktiv, alltid prestera. Om jag inte gjorde det så var jag “dålig”. Att göra något för mitt eget välmående har hamnat längst ned på priolistan, och därmed oftast bortsorterat. Och om jag någon gång faktiskt gjorde något för bara min egen skull så blev det överskuggat av skuld och skam. Jag är nog långt ifrån ensam i den upplevelsen. 

Dessa mönster leder till känslan av otillräcklighet, och när otillräckligheten har fått ta för stor plats under för lång tid, då är det bara en tidsfråga innan stresskollapsen kommer. 

Tänk om vi kunde förstå det innan det är för sent – att långsiktigt så presterar vi bättre om vi på vägen tar hand om oss själva, praktiserar self-care, och påminner oss själva att vi är helt och fullt tillräckliga precis som vi är. Att tvinga fram prestation under press, under någon form av “hot” är en väldigt kortsiktig lösning. 

Jag har jobbat enormt mycket med att släppa taget om prestation, men gång på gång så kommer jag på mig själv med att känna den krypande ångesten som kommer med känslan av otillräcklighet, känslan av att “du duger inte”. Det är något jag måste kämpa med och parera hela tiden. Det är nog en av de där sakerna man aldrig blir “klar” med, en av de där sakerna som man måste jobba med kontinuerligt. En av mina första grejer jag började med för att signalera till mig själv att “nu tar jag han om mig själv” var att jag började lägga lermasker (ansiktsmasker) – vit lera, grön lera, svart lera. Allt som jag fick tag på. När jag penslade på leran i ansiktet så landade jag i kroppen, och kunde inte göra så mycket annat än att lägga märke till hur det kändes på mitt ansikte. Jag antar att lägga ansiktsmasker fortfarande är att “göra” något, men att för mig prioritera det framför att t.ex. dammsuga nån gång ibland är framsteg. Jag har faktiskt gått ifrån att vara hemskt hård mot mig själv när jag t.ex. var för trött för att diska till att nu istället kunna ge mig själv beröm när jag prioriterar mig själv. Missförstå mig inte, att diska och städa gör jag ju också för min egen skull, och jag mår bra när det är rent och fint – men när jag är så trött så att kroppen skriker så behöver jag få bara vara – utan att behöva göra någonting alls. 

Jag har också börjat använda ett typ mantra när jag känner att jag behöver påminna mig om allt detta. Då bara andas jag ut och in, och på inandning tänker jag “jag är värdefull” och på utandning “ jag är tillräcklig”. Det blir som en kort meditation. Jag gör det i ett par minuter, och det känns som att det lugnar ner nervsystemet litegrann.

Det gäller att hitta småsaker som man jag göra för sig själv. Små saker som gör stor skillnad. 

Vad gör du för att ta hand om dig själv?