Hur svårt kan det vara det var rubriken för en konferens om förändringsvanor jag våren 2018 fick äran att berätta hur jag vände och hittade nya vägar att gå på som gjorde att jag tillslut kunde stänga dörren till psykiatrin och till diagnoserna.
Det var en häftig känsla att stå inför sjuksköterskor arbetsterapeuter och fysioterapeuter som arbetar inom psykiatrin och berätta hur jag hade gjort för att kunna lämna det bakom mig.
Nu har jag under hela hösten delat med mig av min vardag. Men också hur jag hittade mig själv och kunde stänga de där dörrarna jag under många år nog aldrig trodde skulle gå att öppna och ta mig igenom. Jag har under de här senaste fyra åren lärt mig mer om mig själv än vad jag någonsin gjort tidigare för mig blev en avstängd sorg av en älska mamma till psykiatriska diagnoser.
Till följd av det tog mitt liv en helt annan väg under många år nu har jag hittat tillbaka till mycket av det jag under alla år saknade som ett eget hem, träning på Friskis, matlagningen. Jag kan stå timmar i köket laga mat och baka. Jag är tillbaka halvtid i arbetslivet igen arbetar med att försöka stötta hjälpa personer med psykisk ohälsa vilket jag ville göra redan innan jag fastnade i psykiatrin.
Så här några år efter jag börjar få distans till den tiden så tror jag ändå att det var bra att det en gång i tiden tog stopp sedan finns det saker på vägen som borde gjorts annorlunda framförallt borde man ha satt sig ner skapat förtroende och lyssnat på mig.
Jag valde aldrig att bli sjuk och kanske heller inte att bli frisk jag tror inte det är något som man kan välja men däremot kan du välja hur du vill hantera ditt liv oavsett diagnoser eller ej jag orkade inte under många år men när jag väl var redo så var jag verkligen redo annars hade det aldrig gått.
Ta hand om